Kära läsare
SKKs registreringssiffror för 2011 visar att schäfern nu halkat under 2000-strecket. Siffran landade på 1992 st. En minskning med -4,8% . Svenska Schäferhundklubben fortsätter tappa medlemmar. 2826 medlemmar blev resultatet för 2011( 2010 var siffran 3065 medlemmar) enligt Svenska Schäferhundklubbens verksamhetsberättelse. Ingen är väl direkt förvånad.
Färre reggade hunder och kontinuerligt medlemstapp är numera vardagsmat därför är tiden nu mogen för att publicera ett förslag som jag funderat på en tid. Splittrad syn på rasen och det praktiska arbetet. Det råder total turbulens i vår rasklubb. Det enda vi är riktigt eniga om är att vi är oense. Jag har under det gångna året dels på egen hand men också i samverkan med delar av SD-västras styrelse publicerat ett antal kritiska inlägg. Det är sant att att jag ibland varit hård i tonen men i rättvisans namn har jag också gång på gång kommit med konkreta förslag.
Delar av SD-västras styrelse och jag har författat skrivelser, lämnat in motioner och försökt föra en saklig debatt kring vad som håller på att hända med schäferaveln och hur vi ser på arbetet i Rasklubben.
Många trådar hänger löst;
- Vad händer med ekonomin?
- Vad händer med jobbet att finna kandidater till CS?
- Tappar vi ytterligare medlemmar?
- Hur skall vårt framtida avelsarbete se ut?
- Skall vi avla enligt den ursprungliga rasstandarden eller skall vi acceptera den extrema varians vår ras uppvisar?
- Är bruks och arbetsmeriter viktiga?
- Är exteriör och anatomi samma sak?
- Är det viktigt att följa RAS?
- Kan man få ner HD/ED-problematiken med hjälp av bekämpningsprogrammet?
- Är MH viktigt?
- Ljuger statistik?
- Är vår ras överrepresenterad i sjukdomsstatistiken?
- Har mentaliteten blivit sämre?
- Tappar vår ras sina ursrungliga arbetsegenskaper? ETC
Historik
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur schäferns popularitet snabbt ökade från 1940 och framåt. På 1960-talet kom hundexplosionen och då ökade schäfern mest av alla raser. Jag hittade en verifierbar siffra från en gammalt exemplar av Hundsport(1999) som angav att det 1973 registrerades 8030 schäferhundar. Det är möjligt att det finns ännu högre siffror i arkiven. Hasse Lundgren skriver i Hasses små funderingar om schäfern på 1960-1970-talet följande; ”På den tiden fanns, vad jag kan minnas, ingen motsättning mellan bruks och exteriör. Det fanns ingen särskild ”brukstyp” och gubevars inte heller någon med utpräglat ”exteriörstuk.” En schäfer såg ut som en schäfer skall göra.” Hasse och jag tillhör den generationen som har upplevt schäferavel som kunde förena exteriör,bruks och tjänst utan några problem. Men något gick snett på vägen.Från slutet av 1970-talet började utförslöpan med splittrade intressen och Svenska Schäferhundklubbens oförmåga att hantera och styra upp aveln.
I dagsläget är vi inne i en djup kris som bara växer i omfång. Att titta i backspegeln innebär inte att hemfalla åt nostalgi och sentimentalitet. Men som man brukar säga; Den som inte känner till det förflutna kommer inte att kunna behärska framtiden. All verksamhet oberoende av vad man sysslar med måste bäras upp av människor drivna av kreativitet,energi och förmågan till självständigt tänkande. Analytisk förmåga och handlingskraft skall också till. Det går inte att som CS sitta på sin alptopp med ansvar för avel, ekonomi och organisation och vänta på bättre tider. Våra distrikt ute i landet måste också visa prov på handlingsförmåga och våga diskutera dessa viktiga frågor.
Problemlösning
Det finns två vägar att gå enligt mitt sätt att se på saken; 
Antingen sitter man still i båten och gör ingenting. Inom en mycket snar framtid haverar då hela verksamheten på alla fronter. Avel och Rasklubb hänger intimt samman och det ena problemet kommer naturligtvis påverka det andra i en katastrofalt snabb följd. Med ekonomin körd i botten kommer också mycket av vår verksamhet att läggas på is. ( Revisorernas rapport från SSM 2011 är ingen upplyftande läsning ) Eller också gör man någonting. Eftersom vi under många år bevittnat denna sönderdelning i två falanger som står oerhört långt ifrån varandra när det gäller synen på avelsarbetet och schäferns praktiska funktion delar man helt enkelt upp rasklubben i två avdelningar. Jag vill nu poängtera att detta är ett första utkast, en ide jag presenterar. Den är inte fullständigt genomarbetad och dess utförande kan modifieras under resans gång. Men jag vädjar till dig som redan är beredd att kasta förslaget i papperskorgen att fortsätta läsa. Detta är inte ett skämt, ironi eller sarkasm. Det är ett allvarligt menat och seriöst förslag.
Paraplyorganisation
Mitt förslag är en rasklubb som fungerar som en paraplyorganisation där två underavdelningar med olika avelsinriktning samexisterar. Svenska Schäferhundklubbens avelsavdelning/förening för Tysk schäfer exteriörlinjer och Svenska Schäferhundklubbens avelsavdelning för Tysk Schäferhund sport och tjänstehundslinjer. Bägge avdelningar kan ha en styrelse eller kommitte med en sammankallande person som vice ordförande. Det kan finnas varianter med en övergripande ordförande och två vice eller varsitt språkrör för de olika organisationerna. Uppfödarna i Svenska schäferhundklubben väljer själva medlemskap i den avdelning som passar inriktningen på deras avel men det blir obligatoriskt att välja inriktning.Enskilda medlemmmar skall ha valfrihet att stå utanför respektive inriktning om de så önskar. Det kan inte bli något bråk om tillhörighet eftersom man väljer medlemskap utifrån det avelsarbete man utför eller det intresse eller inriktning man har med sitt hundägande.
Långhåren väljer naturligvis också inriktning utifrån funktion inom dessa bägge avelsföreningar.
Väljer man medlemsskap i Svenska Schäferhundklubbens avelsavdelning/förening för Tysk Schäferhund sport och tjänstehundslinjer finns det vissa kriterier man binder sig att följa som uppfödare och medlem;
Avla i enlighet med RAS vilket innebär;
- Avla på föräldradjur komna ur syskongrupper där minst 75% av kullarna är MH-beskrivna.
- Avla på föräldradjur komna ur syskongrupper där minst 75% av kullarna är HD/ED-röntgade.
- Avla på föräldradjur med arbetsmeriter.
Arbeta och verka för följande åtgärder;
- Avla på föräldradjur med titeln Korad
- Införa hälsodeklaration på våra avelsdjur.
- Införa rapporteringsskyldighet på avelsdjur som insjuknat i L7S1, EPI, Hemofili Atopisk dermatit m fl sjukdomar.
- Värdera Hälsa och Mentalitet lika högt som Exteriör. Alla tre komponenter för ett lyckat avelsarbete måste värderas lika.
- Följa RAS och förverkliga dess målsättningar i realiteten utan individuellt tolkningsutrymme. Vilket medför att man som uppfödare ser till att t ex minst 75 % av valparna i en valpkull MH-beskrivs och HD/ED-röntgas.
- Följa vår urprungliga rasstandard
- Verka för att främja svenskbrukset och övriga brukssporter.
- Samarbeta med andra rasklubbar med liknande målsättningar.
- Ta vara på den kompetens som finns i organisationen genom att erbjuda och uppmuntra till vidareutbildning inom olika discipliner. Etc
De som vill avla i enlighet med ovan nämnda punkter kommer söka sig till organisationen/avdelningen/föreningen för sport och tjänstehundslinjer. Det finns inget hinder för att en kennel eller enskild medlem som gillar utställning kan välja medlemskap i sport och tjänstehundsorganisationen/avdelningen. Om man avlar i enlighet med ovan uppställda kriterier och verkar i bruksavelns anda är man hjärtligt välkommen. Förmodligen blir uppdelningen inget som helst problem eftersom det blir naturligt för exteriörkennelarna att fortsätta det avelsarbete och den inriktning som styrt vår organisation under en lång period. De båda avdelningarna bör ha separat ekonomi och ansvaret för organiserande av respektive SSM sköts enskilt av varje avdelning. Respektive avdelning redovisar MH och HD/ED-statistik separat.
Fördelar: Exteriörlinjer
- Exteriörkennlarna kan fördjupa sitt utställningsengagemang
- Man kan införa högre krav på utställningsmeriter t ex CK-kvalitet på sina avelsdjur
- Fortsatt avelsarbete med exteriören i fokus.
- Man kan fortsätta sin fria tolkning av rasstandarden.
- Fortsatt fritt tolkningsutrymme av RAS.
- Fortsatt avel av sällskapsschäfer
- Slipper fördjupa sig i MH och MT.
Sport och Tjänstehundslinjer
- Fortsatt arbete med RAS och avel i enlighet med RAS.
- Fortsatt avel med fokus på den ursprungliga rasstandarden
- Fokusera på exteriör kommen ur funktion
- Höja kraven på arbetsmeriter
- Inrikta aveln med fokus på arbetsegenskaper
- Få tillbaka kunnigt bruksfolk som försvunnit från klubben
- Satsa på att främja intresset för brukssporter
- Satsa på utbildning/ fördjupade kunskaper inom mentalitet
- Fortsätta arbetet med MH och MT som avelsverktyg
- Inrikta aveln mot att få fram lämpliga tjänstehundsämnen
Gemensamma fördelar:
- Lugn och arbetsro
- Fördjupning och styrning av aveln mot respektive inriktnings avelsmål.
Fördelar för presumtiva valpköpare och Herr och Fru Svensson:
- Välj den hundtyp som passar dig
- Raka besked inget hymlande med inriktning och avelsmål.
Frågan om en delning var uppe till lätt diskussion på organisationskonferensen dock utan någon större fördjupning. Jag har som ambition att ta upp frågan på nytt och arbeta vidare på ett koncept som innehåller fler detaljer och förslag. Eftersom SBS varit mycket noga med att förtydliga sin roll som enbart intresseförening för schäfern som brukshund anser jag att frågan är angelägen då möjligheten att påverka beslutsprocesser inom SBK och SKK går genom Svenska Schäferhundklubben. Det kommer efter en eventuell uppdelning till olika avelsavdelningar naturligtvis fortfarande finnas hundar från exteriörlinjer som funkar i Sport och Tjänstehundssammanhang och en och annan bruksavlad schäfer som funkar i utställningssammanhang men vi slipper bråket och stridigheterna kring vad som är en bra schäfer och hur vår avel skall se ut.
Hittills har de seriösa förslag som arbetat i motsatt riktning dvs att söka närma de bägge avelsinriktningarna fullständigt nonchalerats. T ex förslag om införande av Korning av avelsdjur som obligatorium. Vädjan om vikten av att följa RAS och de avelsmål som Svenska schäferhundklubben satt upp har inte hörsammats. Vi har istället fått en retorik, ett språkbruk som svävar på målet och poängterar tolkningsutrymme.
Tänk utanför boxen
Det är viktigt att komma ihåg att detta förslag är en skiss, en ide, ett utkast. Förslaget behöver naturligtvis genomarbetas och justeras. Beteckningar och benämningar på respektive inriktning kanske behöver modifieras. Innehållet i respektive målbild korrigeras mm. Det viktiga är att förslaget får en chans utan att omedelbart förkastas som en provokation. Cs och distrikten måste våga börja tänka utifrån ett helt nytt perspektiv. Vi måste helt enkelt fokusera på en lösning.Vilka valmöjligheter finns ? Ibland kan invecklade problem lösas förvånansvärt enkelt genom en drastisk åtgärd.
Återtåget mot Svenska Schäferhundklubbens ursprung som Avelsförening som värnar om och tar ansvar för sin ras den Tyska Schäferhunden kan faktiskt bli möjligt sida vid sida i samma moderorganisation. Men då måste varje avdelning själv få bestämma och definiera målbilden för vad som är en bra schäfer. Skall vi överleva som rasklubb är förmodligen detta den enda vägen att gå.
Annus mirabilis
Kanske 2012 kan bli ett mirakelår där vi på allvar tar tag i våra problem och får ett slut på kräftgång och stridigheter. Men då måste vi våga tänka i nya banor. Detta förslag innebär en delning inom Rasklubben och yrkar inte på en officiell delning av rasen initialt. Bägge inriktningar skall ha samma status och lika delar beslutanderätt inom huvudorganisationen.
Januari 2012
Reino Oskarsson
Mycket bra! RO i all ära, men det behövs kanske någon mer från brukssidan för att väga upp överrepresentationen av exteriöranhängare. En suppleantplats är ju vakant och därför föreslår jag Marina Westling som lämplig kandidat för denna eller annan plats i styrelsen. Jag känner Marina som mycket ambitiös och kunnig i avelsfrågor.
Ett bra förslag.
Ett alldeles lysande förslag.
Ett klokt val av Schäferhundklubbens valberedning att föra fram Reino Oskarsson som vice ordförande i CS. Tack RO att du accepterade. Nu får vi hoppas att årsmötet den 10 mars beslutar enligt valberedningens förslag som framgår på AfS hemsida.
Bra förslag reino. Trots allt så känns det som det bara kan bli bättre och inte sämre med bruksschäfern, i varje fall i vårt eget land. Vi har flera bra uppfödare och flera varianter av bruksprov att välja på, förutom tjänstehundarna och unika tester som MH/MT/L-test. Inget annat land röntgar hundarnas leder i samma utsträckning, eller? När det gäller avelsmaterialet finns det ju både gamla svenska brukslinjer och en hel del utländska linjer att välja på. Troligtvis kommer man veta mer hur sjukdomar kan motarbetas i takt med att utvecklingen går framåt på det området. Om det skulle vara så illa att schäfern inte kan bli friskare pga inavel eller att sjukdomar spridits i för stor utsträckning så får man väl försöka lösa detta med lite inkorsning av närbesläktade raser, skulle inte förvåna mig om detta blir mer accepterat i framtiden.
Engagemang för rasen finns ju uppenbart, så bruksschäfern lär knappast gå under, tror som sagt att det snarare blir bättre i framtiden.
Samlas under det gemensamma paraplyet, AfS. NI kommer inte att kunna bli överens i allt. Men acceptera avvikande åsikter. Ha framför allt i minnet – hur omgivningen ser på oss schäferägare. Det kan inte vara ett mål att bli betraktade som stollar.
Har egentligen inget att anföra i sak, men har förstått att kontakt har tagits mellan Schäferhundklubben och SvenskBruksschäfer. Lovvärt initiativ som förhoppningsvis leder till ett framtida samarbete. Det är hög tid att förena olika viljor under samma tak om vi skall kunna återupprätta Schäferns anseende.
Lars Persson
Alla är nog väldigt medveten att AFS inte fungerat som den ska. Och det beror på oss alla om det i framtiden skall fungerar eller inte. Och jag håller med om att de som håller på med skitsnack borde göra någonting vettigare.
Jag håller med dig i citat ”Jag är helt övertygad om alla tränar mer och har trevligt med sina hundar och kamrater på våra klubbar/OG så blir livet lite lättare” slut citat.
Däremot håller jag inte med dig om att vi inte skall komunisera med varandra per dator. Datorn är en alldeles utmärkt form av komunikation. Vi bor i ett mkt avlångt land och här kan vi komunicera med varandra på ett bra sätt. Under förutsättning av att vi inte skriver i vrede och att vi läser igenom det vi vill ha sagt innan vi sänder.
Som svar på frågan om vi ska ha en avelsförenin kvar är svaret NEJ om den fungerar som idag. med en centralstyrelse som inte lyssnar på sinna medlemmar/Distrikt ..Man gör lekmanna utredningar om hur sjuk schäfern är . medlemmar som gör allt för att prata skit om varandra.
Men om vi har en avelsförening som är lyhörda arbetar för alla olika bitar i en förening ,Medlemmar som kan acceptera mer än sin egen åsikt,Och gör lite mer utan att ha egen vinning av sitt agerande.
Då ska vi ha en avelsförening som arbetar för alla schäfer hunds ägare intrese.
Och det kan vi få om alla att arbeta för föreningen, d.v.s mer arbete och mindre skitsnack
Jag är helt övertygad om alla tränar mer och har trevligt med sina hundar och kamrater på våra klubbar/OG så blir livet lite lättare
Så stäng era datorer lägg all den tiden på något vetyogt. Med all tid som man lägger på nätet och istället tränar sin hund kommer även ni vara främgångs rika på tävlings plan
MVH
Lars Persson
Ja liksom Stens ställer även jag mig frågan vad du menar Laes Persson? Vill du inte att det skall finnas någon avelsförening för Schäfer i Sverige längre?
LarsP. Vad innebär din uppmaning med tanke på att AfS är den officiella rasklubben för Tysk Schäfer under SBK/SKK?
Hej med allt det som händer i svenskschäferhundklubb så kan man inte vara med där längre . Bättre lycklig i SBK än delta i allt trams från AFS . Så alla som vill köra hund komm till SBK och gå ur AFS.
MVH
en fd medllem i AFS
OCh nu lycklig i SBK
lars Persson
Ju mer jag läser och hör går mina tankar allt mer till Thomas Di Leva och hans sång ”Vem ska jag tro på tro på tro när allt är så här”?
• Reino föreslår bl.a. Införa rapporteringsskyldighet på avelsdjur som insjuknat i L7S1, EPI, Hemofili Atopisk dermatit m fl sjukdomar.
Reino, ett jätte bra förslag, men är det ett veterinärutlåtande som ska göra detta? Och, det finns inget förbjud att själv som uppfödare att lägga ut eventuella sjukdomar på sin egen avel på sin hemsida? Förvånas ofta över alla idealistiska bloggar och forum där uppfödare har en massa åsikter om avel, framförallt om andras avel men själva saknar uppgifter om ev. fel om sina egna hundar. Tycker vi uppfödare kan ”sopa rent framför egen dörr” innan vi ska bli rapporteringsskylldiga.
Ursprunget till mitt val av AfS var intresse för hunden och dess ursprung. Uppfödarna fanns där. Utbildningskunnandet fans hos instruktörerna inom SBK. Att nu bruksdelen blivit allt svagare inom AfS är nog kopplat till det allt större utställningsintresset. RJ lyfter en lika viktig som intressant fråga finns intresset och kraften för ett återtåg efter all söndring?
Jag är schäferägare och medlem i klubben sedan slutet på 1980talet. Jag vet egentligen inte varför! All utbildning och diverse kurser gjordes i SBK’s regi. Schäferhundklubben har alltid (i vart fall under min tid) haft en tydlig inriktning på det vi nu mer kallar utställningslinjer. Jag tror egentligen inte det är så konstigt i sig, utbildningen skede ju inte inom klubben utan gjordes på den lokala brukshundsklubben. När nu intresset dalar för den specifika inriktning Svensk schäferhundklubb driver finns inte kraft, motivation och kunskap att organisera klubben och möta de förväntningar en nybliven schäferägare har på en förening 2012. Då en nybliven schäferhundsägare inte kan få utbildning inom sin egna rasklubb/distrikt/lokalt sk finns där idag små förutsättningar att lyckas driva Svensk schäferhundklubb.
//Robert Jönsson
Rasens utveckling beror på oss människor. Om vi alla bara drar åt samma håll kan under ske. Och vår ras Schäfern kommer att räddas. Jag föreslår att vi alla ansluter oss till RO förslag. Och lägger våra intena tvister bakom oss. Det behöver inte betyda att vi inte skall diskutera förslaget som sådant. Klart att vi skall diskutera och samtala om det. Annars kan vi inte knyta oss samman. Vi kan inte bara sitta som ensamma öar och tycka det är bra. Vi måste säga det till varandra med.
Om detta skulle vara realistiskt – Javisst, om vi bara skulle dra åt samma håll.
Men om vi fortsätter som förut är detta orealistiskt och ouppnåliga drömmar om vi fortsätter med att dra åt alla håll och fortsätta splittringen med att vi fortsätter med att ha smågrupper som bara ser till sina områden och skiter i helheten i rasen. Denna helhet skulle en nystartad kunna AFS verka för om vi bara kollektivt vill.
Hade intressant telefonsamtal igår med känd mångårig holländsk uppfödare av arbetande schäfer (polishundar m m). Han var – milt sagt – inte så glad åt rasens utveckling. Han ansåg t o m att om ingenting görs ”the GSD will be gone in fifteen-twenty years time”!
Ni måste ju vara ett antal i flera olika länder med samma tankar. Är ni i kontakt med varandra?
Men detta är naturligtvis ”inte realistiskt” om Schäferuppfödare och andra Schäfervänner inte lär sig att samarbeta för att rasen Schäferns bästa. Frågan är bara vill vi rasen Schäferns bästa? Eller försöker uppfödarna och andra Schäfervänner bara konkurera kortsiktigt och ge varandra lämpliga tjuvnyp om läge uppstår? Som det sett ut hitintills har det varit mkt av det senara. Det jag hoppas på i allafall är att vi kunde se framåt för rasen Schäferns bästa och börja att samarberta. Då blir inte mitt förslag om deponin orealistiskt. Så hur skall vi ha det? Det är vi som kollektiv som bestämmer nu. Till att börja med så tycker jag att RO förslag i grunden är bra. Men vi måste samtala om detta. Jag anser att det är en bra platts att utföra detta samtal här på denna blogg. Vad anser ni?
David: Om vi skulle få uppemot 100% av hundägarna att fullfölja Mh/röntgen skulle vi bredda avelsbasen betydligt. Detta skulle Schäfer rasent tjäna på. Vad gäller att hitta täck hundar ur intressanta kombinationer. Detta är viktigt att aveln inte är för smal på för få individer. Det är även intressant att kunna följa upp de olika kullarna i linjer som verkar intressant. Tex hos imorter som avlats på. Dessa är mkt viktigt att kunna följa upp om man skulle vilja avla vidare på dem. Detta omöjligörs om det är för få hundägare som fullföljer Mh/röntgen på sina hundar. Med mitt förslag med att alla uppfödare som är anslutna till AFS skulle deponera en summa motsvarande Mh/röntgen till AFS skulle vi kunna öppna upp för fler hundar till avel och vi breddar då avelsbasen betydligt.
Christer, man kanske även ska fråga sig om det finns andra samband och/eller skillnader mellan de så kallade ”populära” & mindre ”populära” uppfödarnas olika andel röntgade, än att det bara är ”framgång som föder framgång”.
Beaktar man bara andelen RTG, så finns det ett klart samband mellan kennlars ledresultat, benägenheten hos valpköparen/uppfödaren att röntga hundarna, och även kullstatusen på föräldradjuren.
Detta förutsatt att man beaktar hela rasen, självfallet finns ”undantagen som bekräftar regeln” och jag skulle kunna plocka fram en handfull sådana exempel, om jag ville. Men, det ligger inte riktigt för mig, det finns andra som har nischat in sig på det området och är väldigt duktiga på det.
Något att fundera på, förutsatt man köper mina påståenden: vad tillför dessa ”mindre populära” på rasnivå?
/David
Jag tror att olika krav/mål bör uppfattas som inriktningsmål. Skälet är att inte utesluta några med tanke på att det kan vara svårt att avgöra vem eller vilka som utgör bra investeringar för framtiden Jämför tankarna på nollvision i trafiken som givit minskande dödsolyckor. 2011 undantaget.
Mot rigida gränser talar också flera osäkerhetsfaktorer vid genomförande och bedömning. Det må gälla röntgen eller mentaltester(MH,MT och LT)
Med tanke på David Lundgren inlägg skall jag försöka motivera åsikterna jag uttryckt på HasseMans Hemsida. Jag kan självklart inte tala för alla, men kennlar överlag kan säkert ha många skäl till att inte kunna uppfylla den önskvärda kvoten på 75% fritt/kull. Jag talar därför främst i egen sak. (Plegicildebatten kan vi kanske ta en annan gång)
Det är riktigt att Kennel HasseMans i slutet av juni 2011 enligt SKK (SBS) hade 75,2% HD-röntgade och 69,9% ED-röntgade av sålda hundar. Detta är dock en sanning med stor modifikation. Sannolikt har vi 90% som är röntgade HD och minst 80% ED-röntgade eftersom våra målgrupper har större anledning än de flesta vanliga ”Svensson” och ”Norrman” att röntga sina schäferhundar.
Vi säljer ju förhållandevis många valpar och hundar till polis, väktare eller annan tjänst. Inom dessa grupper finns en utbredd skepsis mot Kennelklubbarnas röntgenavläsningar.(Denna skepsis har jag i många avsnitt redogjord för på vår egen hemsida) Självklart är det i hög grad intressant att få svar på om lederna är OK.., men OK för våra köpare är att lederna är fullgoda för tjänst.
Hundarna ifråga röntgas alltså på olika kliniker, men avläsningen sker av polisens egen veterinär eller annan med mångårig erfarenhet som sedan ger ett utlåtande. Röntgenplåtar, CD-skiva och utlåtande sparas och skulle någon hund vara intressant ur avelssynpunkt så finns alltid möjlighet att sända in hela rubbet till respektive kennelklubb för avläsning.
Vad gäller arbetsmeriter…, Vad är en arbetsmerit? Varför gäller inte väktarhundar, VIP-hundar, mögelhundar och ett antal andra nyttohundar som arbetsmeriterade i SKK/SBK:s register? Att få titeln LP1 eller bli registrerad som godkänd i Appellklass smäller uppenbart högre än riktigt arbete i samhällets tjänst. Även om jag själv har ganska framgångsrikt förflutet som tävlande så har jag förbaskat svårt att förlika mig med att renodlade sporthundar får mer acceptans än verklighetens nyttohundar.
Hoppas att jag med dessa rader ha kunnat motivera mina tvivel på uppställda krav enligt RAS. Önskemål = Helt OK…, annars är jag överens med Reino.
Men hörrni varför tar ni inte chansen att gå in i klubben och styra den åt det håll ni vill,ni har ju världens chans nu.
Nejdå David, jag överskattar inte problemet.
De uppfödare som är ”poppulära” uppfödare har alldrig haft några som hellst problem med att få tag på bra valpspekulanter. Dessa kan således med lätthet ”välja och vraka” bland de som kommer och är intresserade av att få köpa av just dem.
Men alla andra uppfödare då? Dom som inte kan ställa alltför hårda krav med risk att inte dessa kommer till ett varaktigt hem. Jag tror att det är bland dessa som Mh/röntgen uteblir oftare, de är inte oseriös för det. Möjligen kanske de har lika bra hundar, det är kanske bara det att ”rätt” hundförare inte hittat till dem än som vinner cert efter cert.
Därför anser jag att alla måste hjälpa till i denna fråga för att det skall bli bättre. Det går inte om de duktiga uppfödarna bara står där och pekar finger åt de som lyckas sämre på detta område. Jag efterlyser en kollektiv uppslutning här för att hjälpa de uppfödare som halkat efter vad gäller Mh/röntgen utförandet. För jag tror faktiskt att dessa uppfödare som inte lyckats så bra skulle bli glad åt lite hjälp här. Frågan är bara om de ”duktiga” uppfödarna bara ståt där och slår sig för bröstet och säger titta vad duktig vi är och vad dålig ni är?
Ja hur kan vi hjälpas åt att göra Schäfern bättre?
Christer, jag tror att du och Herr Hasseman gravt överskattar problemen med att få minst 75% röntgat.
Då det finns ett flertal uppfödare som gott och väl uppfyller målet 75% RTG, trots att valpköparna får åka långa sträckor för att RTG på Plegicil till en högre kostnad. Så borde det inte vara en omöjlighet att få valpköparna att röntga på närmare håll, till en lägre kostnad, i den omfattning som krävs.
/David
PS. Hassemans uppfyller målet minst 75% RTG, för hundar i röntgningsbar ålder födda 2000+
Jag läste vad Hasse skrev på sin hemsida ang. att minst 75% skulle vara Mh testade och röngade. Detta tror även jag kan bli en ganska svårt mål att uppnå för många uppfödare. Och anledningen till detta är att uppfödaren inte har någon bestämmande rätt över hunden när den väl är såld. Ingångna avtal med egna skrivelser om att ägaren måste göra mh / röntga hunden är egentligen inte värt någonting.
En lösning som jag istället tror på är att de uppfödare som ansluter sig till AFS kommer överens om att deponera en summa motsvarande mh / röntgen hos AFS som lägges ovanpå det ordinarie valppriset.
Jag tycker också detta är ett bra förslag. Då kanske man skulle känna sig hemma i sin egen rasklubb.
Jag är lycklig ägare till ”Schäferboken 1960” som jag fick av Frasse Westman för många år sedan. Där finns en artikel som visar att motsättningar faktiskt fanns redan då. Det är dags att bryta detta.
Mycket tänkvärt förslag! Det enda jag inte förstår är uppdelningen i hårlag som två åtskilda raser. Normalhår och långhår föds i samma kullar efter samma föräldrar, samma anlag för arbetsegenskaper, hälsa/sjukdom, mentalitet… och av de sisådär 30 000 genparen hos dessa syskon är ett enda genpar hos den normalhåriga N/n (som hos de normalhåriga föräldrarna till dessa kullar) medan samma genpar hos de långhåriga valparna har n/n, dubbelanlaget för långhår. Enda praktiska skillnaden är att långhåren är mer motståndskraftiga mot kyla och väta, men tål mindre arbete i hetta, jämfört med de normalhåriga. I jämförelse med anlag för HD och ED, hemofili, atopisk dermatit, övertalig ländkota,konstiga ryggar, skotträdsla och en del annat – är detta något att bråka om? För min del förstår jag inte varför seriösa uppfödare av intelligenta, välfungerande arbetshundar ska tvingas gå med på sådana avelsbegränsanderegler och ännu mindre varför den tyska rasklubben har fattat beslutet! (Ja, jag frågade, men svaret uteblev. Har ni schäferuppfödare frågat och vilket svar fick ni i så fall?)
Håller f f a med Reino om att man måste hålla koll på framtiden. Den kommer INTE att bli som gårdagen! Marknaden för stora, krävande rent exteriöravlade hundar att stila med är stor så länge det finns någorlunda gott om pengar och fritid. Marknaden för arbetande hundar (spårare, polis- o tullhundar, räddningshundar etc) kommer nog alltid att finnas. Att satsa på arbetsegenskaper är att satsa på framtiden.
Jag förstår inte allt Reino skriver. Men han har rätt.
Titta till Tyskland och utvecklingen av schäfer de senaste åren.
Allt har gått fel. Terrible. Hundarna är dåliga och sjuka tidigt. Polis och militär tar inte fler german schäfer. De är värdelösa.
Lyssna på Reino! Det är som Reino förutspår!
Christian
Mkt bra RO. Detta har jag försökt att framföra under en längre tid i flera bloggar bla min egen. Detta tror jag på, och skulle vi alla som älskar vår ras Schäfern arbeta på detta vis är jag övertygad om att vi kommer att lyckas rädda vår ras Schäfern.
Det går inte att med framgång sitta still i en båt som håller på att havirera och sjunker i en allt snabbare takt. Jag föreslår att de som är av denna åsikt letar sig andra utvägar för rasens bästa.
Utmärkt förslag av Reino som jag i högsta grad ställer mig bakom.
Ser uppdelningen som ett nödvändigt steg i rätt riktning. Jag skulle bli förvånad och upprörd om inte AFS exteriörfalang kan godta förslaget som uppenbart blir till fromma för båda sidors intressen.
Förslaget borde rimligtvis också tilltala Svensk Bruksschäfer styrelse och medlemmar som i praktiken bara har att flytta över hela sitt koncept till./HasseL
Jag tycker mig se en öppning i RO’s förslag med en beredskap att kompromissa. Bättre en kompromiss än inget alls. Det öppnar också vägen, att olika falanger kan samlas utan att ta heder och ära av varandra. Små steg i rätt riktning är bättre än inga steg alls./StenS