Hösten är snart här men för mig känns det som vi går en ny vår till mötes. Med stor tillförsikt och lätt till sinnes känner jag stor iver att få ta del av sanningar och vidga mitt kunskapsområde. För ärligt talat, vem vill vara ett okunskapens offer?
I vår eminenta schäfertidning nr 4 2011 kan man läsa följande rader: AVELSKOMMITTEN INFORMERAR
”…Den ökande misstron till schäferrasen har inte enbart skapats av personer som ogillar schäfrar i allmänhet utan tyvärr också av medlemmar ur våra egna led.Avelskommittens bidrag för att bryta denna negativa trend måste vara att förmedla KORREKT information om tillståndet i dagens schäferpopulation…och än viktigare, att påverka schäferuppfödare att endast avla på fullgoda föräldradjur…”.
Strålande nyheter tycker jag. Vi kan nu alla lämna okunskapens svarta hål och se fram emot Avels kommitténs löfte om klargörande och korrekt information angående vår schäferpopulation.
Eftersom denna sanningskommission tagit till uppgift att publicera denna ”korrekta information” som man sitter på antar jag att vi inom en mycket snar framtid får en diger rapport om vår schäferavel.
Gärna per omgående för denna ”korrekta information” måste naturligtvis bygga på redan insamlat resultat och utvärderingar dels av Avelskommittens arbete men också de målsättningar som finns att läsa i RAS (rev 2010).
Så kära sanningsapostlar vänta inte, skrid omedelbart till verket; Show Us the way -Enlight Us!!!
Under tiden har jag i all ödmjukhet några frågor som jag gärna skulle vilja att Avelskommittén svarar på;
– Hur går det med arbetet att klargöra för uppfödare vikten av att endast använda hundar i avel som kommer ur friska kullar och betydelsen av status i HELA familjegrupper (RAS2010)
– Jag är också mycket intresserad av Ert arbete med de riktlinjer som skall ligga till grund för hur stor andel kullsyskon som skall vara HD/ED röntgade för att hänvisning kan ske genom klubbens valphänvisning? ( RAS 2010)
– Jag är också mycket nyfiken på målsättningen att öka frekvensen av HD-röntgade hundar i varje årskull till 75 % (RAS 2010). Här skulle jag verkligen uppskatta en lägesrapport.
– Det finns säkert några exteriörintresserade personer som väntar på utvärdering av de inlämnade utställningsrapporterna från våra exteriördomare som ev. kan bringa klarhet i de exteriöra överdrifter som satt schäfern på SRD-listan. Om inte Ni kan svara kanske Uställningskommitten kan.
– Extra spännande läsning blir Er redovisning kring arbetet med ”..att lägga särskild vikt vid avelsdjur med dokumenterade arbetsegenskaper och gynnandet av avel av hundar som uppvisar goda mentala samt arbetsegenskaper..” ( RAS 2010)
Jag instämmer till fullo med de kloka tankar som står att finna i RAS om vikten av att belysa MHs roll som hjälpmedel vid avelsarbetet. Här har ni ju stor möjlighet att ta del av den information jag redovisade i mitt inlägg i april månad.
Jag vill ogärna upprepa mig men t ex fann vi ju här att 60 av 161 avelshanar på listan hade avkommor som visade röda siffror på skott. Ca 37.5 %. Siffran för kennlar var 70 av 168 alltså lite över 41 %.
Dessvärre fann vi också ett samband mellan alltför ensidig inriktning på exteriöravel och dåliga resultat på MH där värstinglistan toppades av en kennel med 18 röda moment alltså 18 moment som avsevärt försämrat ras medelvärdet för schäfer.
Vi fann ett samband mellan de uppfödare som följer den ursprungliga rasstandarden och ett lyckat avelsresultat. T ex fanns 15 avelshanar utan ett enda moment som försämrat för rasen. Hanar som avsesevärt förbättrat rasmedelvärdet, alla av bruks/tjänstehunds typ.
Men allt detta har Ni naturligtvis utvärderat och jag ser fram emot en skarpsinnig analys och strategiska riktlinjer för att använda MH som avelsverktyg. Jag noterar att Avelskommittén har ett aktuellt projekt angående översyn av valphänvisning. Minnesgoda läsare vet att jag gjorde en liten inventering av aktuella valpkullar under april månad med diverse nedslående resultat.
Vi påminns ju ofta om otursförföljda och oavsiktligt regelbrytande uppfödare så jag kände att en ny undersökning var på sin plats. Med följande kloka ord i minnet från Ras 2010 ” Avel utan god hälsa, anatomi och mentalitet skall ej accepteras” vill jag gärna dela med mig av ett axplock av aktuella kullar vecka X augusti månad;
Nio kullar fanns med på listan denna vecka x i augusti. Jag bestämde mig återigen för att specialgranska avelstikarna. Här följer ett litet urval:
TIK x MH:
1C kontakt hantering 2
5C Avstånds lek nyfikenhet 1
5d Avstånds lek leklust 1
5e Avståndslek samarbete 1
9b lek gripande 2
Tiken har inga arbetsmeriter men utställd med UKL 1
Av hennes syskon är 6 av 7 röntgade(bra) men dessvärre hittar vi HD grad D 1 st och HD grad C 1st. Vi finner också ett syskon som har ED grad 3 och ununited processus anconeus.
TIK Y MH:
2c lek/dragkamp 2
5a Avst lek intresse 2
5c avstånd lek nyfiken 1
5d Avstånd lek leklust 1
5e Avstånd lek samarbete1
6c överraskning nyfik. 2
Tiken har 2 syskon ett saknar MH men för avelstikens bror finns följande MH resultat :
1c kontakt hantering 1
5a Avstånd lek intresse 2
5c Avstånd lek nyfiken 1
5d avstånd lek leklust 1
5e Avstånd lek samarbete1
6c Överraskning nyfik. 2
Denna tik har inga arbetsmeriter men uställningsmerit SG
För 5 av listans 9 avelstikar ser momenten 5a, c, d, e ut som exemplen ovan. Tikar som saknar lekintresse, nyfikenhet och samarbete. Endast 3 tikar har någon form av arbetsmerit.
Några tikar har mycket bristfällig Hd/Ed status på sin syskonkull. I ett fall där tikens syskonkull utgörs av 8 individer är endast avelstiken och ett syskon röntgade. Detta syskon har kraftiga pålagringar och status hunden avliden. Ett av 8 har MH-resultat och det är avelstiken själv.
Av endast 2 av de 9 valpkullarna på listan finns en bra och godkänd genetisk helhetsbild samt en god dokumentation av MH bland syskon både på hanhunds och tiksidan.
I RAS rev 2010 står att läsa.
”Särskild vikt bör läggas vid att avelsdjur bör ha dokumenterade arbetsegenskaper och gynna avel av hundar som uppvisar goda mentala samt arbetsegenskaper” det står också under målsättning” Att klargöra för uppfödarna vikten av att endast använda hundar i avel som kommer ur friska kullar och betydelsen av status i hela familjegruppen.”
Min fråga till svenska schäferhundklubben och Avelsrådet blir då följande: TYCKER NI ATT NI HAR LYCKATS???????????
För att återgå till Avelskommittens spekulationer kring ”spridning av personangrepp, missuppfattningar och okunskap…av personer som ogillar schäfrar i allmänhet…tyvärr också av medlemmar ur våra egna led”.
Man blir en smula fundersam…
Denna Vulgus profanum-obildade folkhop, denna rasande internetmob som ägnar sig åt ryktesspridning och okunskap. Dessa ”illasinnade, manipulativa” schäferhatare verkar enligt avelskommitten finnas både utanför och innanför vår organisation.
På listan som figurerar i konspirationsteoretiska sammanhang med kandidater som Frimurare och Rosenkreutzare kanske vi nu kan lägga till den hemliga sammansvärjningen Antischäfersällskapet?
Bara en rekommendation i bästa välmening, det här med alltför vidlyftig fantasi kan ibland bli en smula osund fixering vid sammansvärjningar, hemliga sällskap, ränksmideri etc. Det kan nog vara förståndigt ur hälsosynpunkt att försöka bryta detta tankemönster.
Jag ser nu med stor iver, ja en smula uppsluppenhet fram mot ”Avelskommittens korrekta information om tillståndet i dagens schäferpopulation”.
Personligen medverkar jag gärna i detta projekt. Jag är visserligen inte medlem i er kommitté men nu när Er grupp så kraftigt reducerats kanske ni behöver en hjälpande hand?
Alla Ni som också har frågor av liknande karaktär som jag, tveka nu inte, tag chansen och kontakta Avelskommitten. Dom har svaren-Ni ställer frågorna. Om ni däremot undrar över vad som är ett fullgott avelsdjur-ring mig! Jag behöver ingen betänketid för att svara på denna fråga. För att lyckas med din schäferavel börja med att följa schäferns rasstandard så har du kommit en bra bit på väg.
”Uppförande och karaktär:
En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.”
Använd dig sedan av de rekommendationer som finns i RAS-
”Att verka för avel som uteslutande bedrivs mellan hundar med visad handlingsförmåga, leklust och uthållighet för uppgifter” samt använd hundar i avel” som kommer ur friska kullar”.
Använd dig av MH och MT som avelsverktyg. Om din hund klarat MT delen finns bra förutsättningar för att arbetsmeritera din hund. Med godkänd exteriördel har Du försäkrat dig om att ditt ev. blivande avelsdjur inte är behäftat med exteriöra överdrifter eller allvarliga exteriöra fel.
Bästa Avelskommitte vad är det som är så kontroversiellt med detta? Bli nu inte svaret skyldig och framförallt försök att korta ner betänketiden… Vi har tyvärr bråttom. Färre registreringar och medlemstapp i eskalerande takt.
Till Avelskommitten och Alla Er andra avslutar jag nu mina rader med några tänkvärda ord
”Feghet ställer frågan: Är det tryggt?
Bekvämlighet ställer frågan: Är det artigt?
Fåfängan ställer frågan: Är det populärt?
Men samvetet ställer frågan: Är det rätt?
Och det kommer en punkt när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär; man intar den för att ens samvete säger att det är rätt”
Martin Luther King jr(1929-1968)
PS
Till Er som utvecklat specialintresset nedgrävda stridsyxor:
Gå en arkeologikurs med utgrävning på schemat där kan ni säkert finna personer med likartade intressen.
Själv fortsätter jag striden och när tiden är mogen påbörjar vi fasen
DAGS ATT BÖRJA SAMARBETA.
Reino
En hund med riktig kamplust kommer runt spåret, hittar föremål i sakstövniningsrutan, kanske inte alla, innan tiden gått ut. Oavsett hur svårt spåret, rutan är. Så enkelt är det! Jag har haft hundar med härlig kamplust som alltid gör hyffsade resultat och jag har haft hundar med mindre kamplust. De tar sig runt ”ibland”. En jäkla skillnad på hundar. Dressyren har ju också roll i detta. Finns det krav på hunden att den ska utföra momentet? Å andra sidan vad det gäller fältarbetet så har man en hund med rejäl kamplust har man det oftast gratis, om man som förare inte lyckats förstöra det.När det gäller lydnaden så behövs en kravfas också.
Har inte på länge varit inne på hedeforsens hemsida och läser nu kommentarena en och en. ”jalle” kan det vara så att en ”riktig” hund som är vuxen kan du inte gå i strid med? Om du inte vill bli sönderbiten. Har för några veckor sedan fått tillbaka en hund som direkt gick till en erfaren, icke ”korvmatande hundförare.” men som fått rejält tänka om i sin träning av hund. Med det menar jag att det finns olika sätt att ”mata korv” på.
Det är lätt att ha åsikter, jag har det också, för all del, föder upp bussiga hundar som oftast har de egenskaper som Max ville rasen skulle ha.Men ibland blir hundarna av ”olika anledningar” lite för mycket.Vad tacksam jag är att det finns folk som kan ändra sitt förhållningssätt till hunden och inte gå i krig med vuxen hane utan börjar samarbeta i stället. För övrigt så har jag inget emot att man ”tar fatt” i en olydig hund.
jalle, tappar Schäfern mark för den har blivit sämre eller tappar den mark för raser som är flashigare i skyddet, det vill säga ser figuranten som en ända stor hare?
Marcella! Bra skrivet!
Kommentar till ”daniel” Om du inte kan se på filmen att hunden är extra ordinär så kan du tyvärr inte läsa hund. Skit samma, har inget behov av att diskutera enskilda hundar. Vill däremot göra reklam för http://www.svenskbruksschafer.com/ som numer, eftersom svenska schäferhundklubben lagt ned statistiken MH/HD/ED på sin hemsida så finns den nu uppdaterad här.
Jalle, som liten uppfödare kan jag lägga till att det inte är så lätt alla gånger att välja den hund som man egentligen tror på, som kanske är okänd och saknar meriter. De flesta valpköpare går efter säkra kort både bland tävlingsfolk och tjänstefolk.
Sen en annan sak och det är till vilka valpköpare som man som uppfödare vill vända sig till, är det till sällskap, tävlingsfolk eller tjänst. Jag kan ärligt säga, även om jag själv har hundar i tjänst och uppskattar ”den hundens” egenskaper, så är det sällan jag vill sälja mina valpar till dessa förare då jag tycker att hundkunskapen brister, och det är stort!!! Har blivit mörkrädd många gånger när man ser hur dessa personer tränar, och deras ursäkter över att hunden är så rejäl, och i grunden kanske det bara handlar om en normal hund som är ouppfostrad, missförstådd och har en dålig relation till föraren. Någonstan tänker jag då, att de i grunden faktiskt tycker om sina hundar, men att det blir så fel. Att välja klicker eller inte handlar inte så mycket om typen av hund, utan mer om vilken inställning man har, jag både använder klicker och korrigering. Jag köpte bl.a. en vuxen schäferhane som var körd med diverse verktyg där föraren misslyckats. Hade jag valt att gå på den hunden, hade jag garanterat slutat på sjukhus och relationen hade blivit noll. Istället valde jag andra vägar och såg till att jag alltid vann. Att korrigera en hund fysiskt ser inte jag som fel, men många förare fortsätter korrigeringen även när hunden rättat sig och då är det faktiskt ett övergrepp oavsett typ av hund, och man kan få den mest veka hund att bita ifrån om den måste slåss för sitt liv. Lika tråkigt som att vissa skyller på att det är klickerns fel, så lika tråkigt tycker jag att vissa hundar ska få behöva ta emot stryk bara för att föraren brister i kunskap.
Jalle: JAG tror dig. Det är bara det att dom du vänder dig till har stuckit huvudet i sanden och vägrar ens se problemet. Än mindre föra en diskution i ämnet. Även jag känner mig frustrerad. Men jag har väl bara konstaterat att det vi är kritiska till, dvs de som är orsaken till hur det ser ut inte vill prata om det vi ser som ett problem.
Så vad göra? Du kanske har något förslag som ingen har tänkt på. Om en part ser det som viktigt men motparten vägrar att föra en dialog. Så ser denna konflikt ut, och hur man skall få majoriteten att vilja samtala då de inte vill det förstår jag inte. Som jag ser det är de inte intresserad av att förbättra Schäfern som ras. Som vi ser det så håller de på att försämra rasen Schäfer här i Sverige i alla fall. Så vad kan vi göra för att dessa människor och kennlar skall tjäna på att börja samtala med oss som har en annan uppfattning än de?
Men till att börja med kan vi tänka på hur VI utrycker oss.
Sten..Ja, om sanningen är provokativ, för en del. Det jag skrev, är min stora övertygelse, varför Schäfern tappar mark. Det kan varken du, eller någon annan ändra på..Eftersom jag, lever i verkligheten å ser förfallet.
Ingen fara StenS. Man använder sig naturligtvis av de träningsmetoder man anser vara framgångsrika. Jalle gör det på sitt sätt (även jag), andra på annat sätt. Som bekant är det många vägar som bär till Rom. Men om nu hundägaren råkat köra in på en för smal väg med sin stora bil lär väl denne få backa till körbar väg för fordonet ifråga igen. Lyckas inte hundägaren att backa sitt fordon så får väl denne be någon som kan då. Så enkelt är det med den saken.
Men jag tänkte på en annan sak som Hasse vill framhålla med extremt dritstarka hundar. Dessa hundar är naturligtvis värdefulla som avelsförbättrare. Och jag antar även att extremt duktiga dressörer uppskattar dessa hundar till att mäta sig med.
Gå inte i gång på ”Jalles” meningslösa provokationer!
Flera kloka kommentarer från skilda skribenter som man hoppas stannar kvar i minnet och efterhand leder fram i den riktning Reino med flera önskar. Jag minns:
– Bli överens vad vi anser vara egenskaperna hos en bra brukshund innan vi funderar över utställarnas problem.
– AfS styr i viss mån rasens utveckling även om några uppfödare framgångsrikt gått egna vägar.
– Släpp den kritiska undertonen till förmån får konkreta förslag som leder oss mot de mål som vi i stort sett verkar vara överens om.
– De tunga argumenten lämnas måhända av de som kan sätta uppfödare på visitkortet. Vi skall ha i minnet utan konsumenter(valpköpare) blev det inget annat heller.
* Anser sjufaldig konsument av schäfer under 45 år
Schäferns storhetstid börjar tyvärr ebba ut, bruksuppfödarna avlar numera på snälla o sociala hundar, lyhörda, veka Schäfrar..Allt för att göra, en Border Collie light. Busarna behöver inte vara rädda, för polishundarna i framtiden..För dom behöver bara, vara utrustad med en klicker o en korvpåse, när dom släpper hunden..Sedan blir dom världspolare, med hunden..Tyvärr, går många på tävlings meriter, när dom ska avla, inte på hundens mentalitet.Då blir ju avkomman, en jobbigt fjäskande varelse, som inte kan jobba självständigt..För det är väl inte så, en riktig Schäfer ska vara…Jag såg ett MH, på en Schäferkull med stam som jag nyss nämnt..Med var också, en Pappilon..Pappilonen var överlägset bäst, det ger väl en liten fingervisning, vart vi är på väg..När dom driftiga hundarna, med ett jävlar anamma blir ratade i aveln…Förresten, blev jag kommenterad, om det jag sa om klicker o korv..Min erfarenhet är, att dom hundarna lär sig att bli matad o lydig på en apellplan..Medans min är lydig, både på, o utanför apellplan..För hade han hamnat, hos en korvmatare, då hade han nog, varit i dom sälla jaktmarkerna nu..Det konstiga är, om någon går en helgkurs i klicker..Då blir dom tydligen, proffs på hund..Tänk va enkelt, en helg o proffs..Jag som har lagt ner 20 år, på att jobba med hund..He he..
Daniel, det är säkert mitt fel att det blev ett stickspår från ämnet. Men du avslutar själv med en fråga där du undrar vad som gör Föniks till en mer driftstark hund än andra. Och det var därför jag ställde frågan. Jag har hört så många definitioner på driftstark att jag var tvungen att ta reda på vad skrivarna i den här ”tråden” menade. Ordet drifter används ju annars normalt huvudsakligen av IPO-folk och det jag i många fall sett då är hundar med höga stresspåslag, vilket har benämnts stora drifter.
Nu förstår jag vad Hasse, Sten och Christer menar när de använder ordet driftstark och det var bara det jag ville ha svar på. Mitt förhållningssätt till extremhundar ligger visserligen närmare det Reino framför i ”Dags för strid nr 4”, men det var inte därför jag ställde frågan, utan bara för att veta vad som avsågs med bgreppet. Jag håller med dig Daniel, det där med driftstark är inget du direkt ser i filmen. Jag antar att det är hundens beteende vid sidan av denna film som avses. ”En hund som inte underordnar sig utan hugg och slag”. Och lite av detta ser du när hunden vinner bytet. Det jag då vill se är en hund som går tillbaka och uppmanar till förnyad kamp. Anledningarna till att han inte gör det kan vara flera. Det kan vara brister i social kamp, men det kan också bero på erfarenheten av ”hugg och slag” vid släppande. Så kompostionen, dvs vad som är genetiskt och vad som är miljöbetingat, i en hund är inte helt enkel att utvärdera när man väljer avelsdjur. Jag ska också tillägga att vi har en kull och äger en hund med Föniks som farfar. Det finns många förtjänster i den kullen framförallt vad gäller leklust, förföljande, gripande och nyfikenhet. De ligger högt i hot och relativt lågt vad gäller socialitet.
Hasse, jag antar att det är mig du menar när du önskar nyetablerade uppfödare lycka till i ett längre perspektiv. I så fall tackar jag, men jag startade uppfödningen alldeles för sent för att kunna ha någon sådan påverkan. Såvida jag inte blir en extremt pigg 80-åring…;-). Så i den här debatten ser jag mig nog mer som konsument än producent. Och även som konsumenter har vi olika syn på hur en bra hund ska vara, dels beroende på vad vi ska använda den till men också beroende på vilka träningsmetoder vi använder och hur vi själva är som individer.
Jag vet mycket väl vad Reinos inlägg handlar om och den handlar knappast om skillnader i egenskaper mellan en tjänstehund eller tävlingshund av hög klass. Det är nyansskillnader. Det handlar om att större delen av den schäferrasen främst avlas på exteriör och har stora brister i leklust, knappt orkar förfölja ett byte i galopp mer än 20 meter innan de går ner i trav om de överhuvudtaget har intresse att förfölja. Den där gnistan i ögonen, de spetsade öronen och explosiva rörelserna när arbete är på gång, oavsett om det är noll eller trettio grader varmt,…den saknas. Detta i sig är kanske inte allvarligt eftersom det finns tillräckligt många bra hundar för oss som behöver dem. Men det är inom rasklubben som premiering och styrning av aveln sker och bruksaveln premieras inte i dag. Det är det som är problemet.
Känns lite som bruksfolket först och främst borde enas om vad som är en duglig avelshund innan man kräver att utställningsuppfödarna ska ändra inriktning, verkar råda delade meningar om både nyttan av MH och vilka hundar som är OK att avla på;)
Ingrid, jag tror inte hasse menar att en driftstark hund exploderar för minsta lilla sak och innehar sådana drifter att de är omöjliga att utbilda, han använder ju själv hundar i aveln ibland som är ganska frekvent använda av andra uppfödare, mike v weinbergblick, atenagårdens tabo mm. Om nu inte dessa hundar går under kategorin ”lagom leklystna” så är det ju positivt att ganska många använder avelshundar som är lite mer än bara lagom, men det finns grader av driftstarkhet förmodar jag. Hundar som kan betecknas som extrema både i kamp och allvar växer väl inte på träd direkt, och finns det en marknad för en sådan schäfer om många skulle avla på hundar som är så extrema att ingen kan utbilda dem? Om nu bruksuppfödarna avlar på för många mediokra hundar antar jag att detta är ett lika stort problem som uppdelningen i utställnings/bruks då bruksuppfödarna är i minoritet, men är det så verkligheten ser ut?
Polisen vill väl ha en lagom mix av både kamplust och aggresionspaket? Uppfattningar kan ju skilja, men hundar som är misstänksamma mot folk är ju inte idealiskt för räddningssök, men bara för att hunden har en del allvar så behöver den väl inte vara av den folkilskna typen? Men det är väl kamplusten som är viktigaste motorn för en polishund, även i kravaller så vill man inte ha hundar som jobbar för mycket i aggresion vad jag hört från polishåll, då dessa tar slut snabbare än en hund som har en lagom mix av både kamplust och en smula allvar.
Om nu degns fönix är av den mer driftstarka typen så kan ni kika på lite film av honom här, skulle vara intressant att veta vad som gör att han är mer driftstark än andra ganska vanliga avelshundar i sverige,
http://www.skuggevik.net/Video/Degns%20Fonix.wmv
StenS: ”locka ut de som ägnar sig åt ”utställning med modprov”. Ja försök med det StenS. De tiger ju så man kan ju tro att de skämms.:-)))
Ingrid: ”större social kompetens”, javisst. Men jag ser det som en fördel att en hund till tjänste är åt det hårdare hållet (men inte opoverkbar). Om en hund enbart skall användas till tävling är det nog en fördel att hunden är åt det vekare hållet (men inte för vek). I övrigt bör det nog inte skilja så mkt. Du nämnde skärpa och försvarslust, där är det nog en fördel hos en hund till tävling att den är liten. Medans en hund till tjänste bör nog ha lite mer av den varan. Men extrem mkt tror jag ingen inom tjänste vill ha sin hund. Däremot tittar de flesta på kamplusten. Intresset och nyfikenheten att inte ge upp i spår, sök och uppletande värdesätts högt. Hos väktare har jag hört att de uppskattar skärpan och försvarslusten då de har hunden enbart till person skydd i tjänsten. Men polisen använder sina hundar till allt möjligt. En riktig allrond hund. En sådan hund kan inte vara extrem.
F-n, att vi som håller våra bruksdugliga schäfrar högt skall diskutera nyanser! Vore det inte mer spännande att locka ut de som ägnar sig åt ”utställning med modprov”. Jag anser att polisen behöver inom ramen för patrullhunden lite olika typer av hund när det gäller fallenhet och läggning.
Vi gör alla vad vi kan. Bara att önska nyetablerade uppfödare lycka till även i ett längre perspektiv. Förfall bara inte till att vara allt för kaxig inför vad debatten på den här på bloggen egentligen handlar om. Kennlarnas röda siffror i MH-sammanställningarna är ju resultat av schäferavel utan drifter.
Ingrid: ”med extrem skärpa och försvarslust”. Nej dom orden skriver inte jag under på.
Oj, jag ser att jag glömde skriva vad föreläsningen handlade om. Det jag refererar till är alltså önskemål på polishundar.
Så vi ska ta fram stryktåliga hundar? Är det så ni menar?…;-)
Mycket märkligt resonemang då vi på SBS årsmöte fick klart för oss följande:
De sk ”driftstarka” hundarna hade man mycket riktigt problem att hitta förare till, men de var dessutom svåra att använda t ex vid personsök eftersom de utgjorde ett hot mot de personer som polisen letade efter. Och det är kanske inte vad man önskar sig om man har gått vilse och äntligen hittas av polisen. Man har därför i större utsträckning önskat sig hundar med större social kompetens. Däremot har man noterat en nedgång vad gäller uthållighet i arbete, dvs svårigheter att t ex få hundarna att arbeta länge, t ex vid narkotikasök. Och jag tycker nog själv att det känns mer angeläget att utveckla schäfern mot samarbetsvilliga hundar som är fysiskt arbetsdugliga, lättmotiverade och orkar arbeta länge utan ”träff” än att sikta in sig på mycket hårda hundar med extrem skärpa och försvarslust – för egentligen är det väl det ni menar med driftstark hund.
StenS defenetion av driftstark hund 20110908 kl 21:20 skriver jag under på.
Hasse, så långt har jag förstått uttrycket så som det framställs här, dvs att inte min sociala och lätthanterliga, om än arbetsvilliga, hund hör dit. Tack och lov skulle jag vilja tillägga. Jag har vuxit upp med den typ av hundar du räknar upp, men var för liten för att hantera dem. Förutom en som jag körde drag med. Det gick bra så länge jag inte gick fram för att ta tag i skalmen, då smällde det. Ja, jag fick åka till läkare ett antal gånger för att plåstras om. Så jag vet precis vad du pratar om för typ av hund. En av dem blev uppköpt och utbildades, som jag tidigare nämnt, till vakthund på F21. Inget fel på ordet driftstark, men jag tror inte att alla lägger in samma egenskaper som du i ordet. Det är därför jag efterfrågar en entydig definition/beskrivning så att vi pratar om samma saker.
Skulle vara trevligt att komma över och diskutera detta vid tillfälle.
Sten. Jag menar att vår avelsbank håller på att utarmas. Vi kan inte fortsätta att avla på lagom leklystna hundar för då får vi inget jävlar anamma kvar till avkomman. Du vet detta alltför väl för att ifrågasätta ordvalet ”driftstark”.
Hasse, menar du att en driftstark är olydig och ovillig att underordna sig utan hugg och slag? .-)
Visst Ingrid, du är en förbaskat duktig tävlande. Du har nära hit och är välkommen att diskutera ”driftstarka” hundar.
En fråga: Har du hanterat en Axxe, Emir eller Föniks? Jag tror inte någon ifrågasätter de här hundarnas drifter och avelsvärde. Vi har haft dessa hundar och många andra värstingar som poliser och nordens främsta dressörer inte har klarat av.
Pratar vi samma språk? Eller…!! Är det din egen och mina tidigare rapporthundar vi kallar driftiga? I så fall snackar vi inte samma språk!
Driftstark hund? Jag använder beteckning lite slarvigt för att uttrycka en hund förmåga att inte ge sig i spårarbetet även om det tar emot. Likaså för en sökhund som är ihärdig. Också för en hund som under kampen möter motstånd och flera inslag av hot men ändå inte ger sig, utan gett sig fasen på att den skall vinna.
Vi använder nog ord som inte är etydiga eller rent av vi inte gjort klart för oss vad de betyder eller hur andra kommer att uppfatta situationen/hunden.
Jag anser att den driftstarke kan vara samarbetsvillig med ett visst egensinne. (HA – nu rörde jag visst till det igen.
Det jag hittade ang drift var om människor på Wikipedia. Jag antar att vissa delar går att tolka in på hundar.
Driftteori är en utbredd och vitt accepterad teori inom psykologin och motivationsteorin, som utgår från att människan har instinktoida behov, drifter, som delvis styr hennes handlingar. Dessa drifter hänger ihop med kroppsliga processer, som har med individuell och evolutionär överlevnad att göra.
Driftsteorins störste sagesman är Sigmund Freud som utgår från den när han beskriver sin teori om den psykosexuella utvecklingen. Hans term, Trieb, har felaktigt översatts med instinkt – i stället är det en fråga om de psykiska och inte de biologiska processerna (vilka dock bara är två olika infallsvinklar på någorlunda samma processer). Två fundamentala drifter i den freudianska driftteorin är libido och dödsdriften. Drifterna skapar det begär som motiverar t.ex. till att söka en partner, söka föda, eller finna en trygg plats att bo på.
Driftteorin antar dels att människans drifter fungerar motivatoriskt, de stimulerar till handling. Dels, i Walter Cannons efterföljd, antar teorin att människans drifter har som mål att kroppen ska försättas i jämvikt, homeostas. Homeostasen blir dock kontinuerligt rubbad (ger törst, närings-, sömn- och sexualbehov, etc), varmed drifterna då söker återskapa balans genom att motivera till att söka det som kroppen för stunden behöver. Självdestruktivitet kan dock bli följden om dödsdriften är den starkaste driften.
Drifter som blivit störda i tidiga barndomsår, anses inom psykoanalysen ge upphov till fixeringar och påverka personligheten. En sådan störning är impulsion, vilket betecknar olika impulskontrollstörningar ifråga om drifterna.
Hasse, kanske jag som spädde på ”slagsmålet”. Men jag tycker inte om generaliseringar, och de flesta som uttalar sig om klicker, mjuka metoder osv vet bevisligen inte vad det innebär utan tror av ren okunskap att detta innebär att man t ex försöker klicka sin hund viltren. Jag tror ingen på elitnivå bär hand på sin hund under inlärning, men jag tror också att samtliga vid något tillfälle använt fysisk korrigering i andra sammanhang. Därmed lämnar i alla fall jag detta.
Däremot blir jag ännu mer nyfiken på begreppet ”driftsstark”. Är det verkligen motsatsen till ”lugn och följsam”? Eller varför kan inte en driftstark hund vara lugn och följsam? Jag har verkligen inte fått klart för mig vad det betyder. Men av alla de kommentarer jag hört under senaste åren av typen ”den hunden har drifter” eller ”är i drift”, så har inslagen ofta varit en högtempererad hund med mycket kamplust. I bland med inslag av stor skärpa och försvarslust. Men oftast har det varit en hund med höga stresspåslag jag sett framför mig. Är det någon som kan hjälpa mig hitta rätt Vad är den korrekta beskrivningen på en driftstark hund?
Läsvärt !!!!!!!!!!!!!!
http://www.fredriksteen.se/component/content/article/14-startsidan/188-2011-ars-tyska-segrarutstaellning-i-nurnberg-tyskland#comments
Eller mest dravel?
Eftersom exteriörfalangen inte gärna kommenterar inläggen här på sidan så inleds istället små slagsmål mellan bruksanhängarna. Daniel var nyfiken på om schäfern förändrat sig från 70-80-talet.
Nej det tror jag inte. Det är nog mer människors synsätt på uppfostran och dressyr som förändrats. Detta har fått till följd att alla uppkomna problem till varje pris skall lösas med s.k. mjuka metoder. Visst, det går naturligtvis bra på ”lugna följsamma hundar”, men på ”driftstarka” får man inte nya chanser gång på gång. En ”rejäl” hund samarbetar inte utifrån en position där ägaren misslyckats redan från valpstadiet.
Så svaret till Daniel blir: Det fanns odågor på 70-talet också, men då löste vi problemen utan att bli anmälda.
Mycket skulle vara vunnet om vi alla skulle vara mer toleranta till vår nästa på brukshundklubbarna så att VI ALLA kunde träna våra hundar utan att vi tittar snett på varandra. De som vill träna med korv och klicker, låt de göra det. Och de som tränar med mer hårdföra metoder låt de göra det.
Det vi måste komma ihåg är att vi har olika hundar / hundtyper. Det kan hända att man med framgång kan ändra tränings metod till en mjukare metod, men det är inte säkert. Men prova bör man alltid. Vissa hundar bryr sig inte om korv som belöning utan gillar hellre en tuff lek med husse / matte.
När det handlar om momentläran skall det vara positivt för hunden. Men vid uppfostran då gäller andra regler. Där skall man se till att hunden inte vill göra om detta den nu gjorde en gång till. Förbjudet är förbjudet. Och är det frågan om en hårdför hund Tex. ur tjänste linjer så kan det bli rätt så tuffa tag. Detta måste alla på en brukshund klubb både förstå och ha en acceptans för.
Så de som håller på med ofog anmälningar på brukshundklubben har jag ingen förståelse för. Man måste titta på vilken hundtyp av hund det handlar om. En vek hund kan det vara fruktansvärt för bara genom att ägaren stirrar till på. Medans en hund ur tuff tjänste linjer kan det behövas ”fysisk handpåläggning” för att denne skall bli imponerad av husse / matte.
Tomas, det tycker inte jag heller. Men jag kunde inte låta bli att kommentera Jalles aversion mot ”klicker-och korvtöntar”. Att vägra ta till sig nya hundträningsmetoder är som om en höjdhoppare skulle envisas med att hålla fast vid dykstilen.
Jag skulle även vilja få en defintion på ”driftstark” hund. Vilka egenskaper är inblandade i detta och hur agerar en sådan hund? Sedan skulle det vara intressant om du utvecklar din tes: ”Vill man ha lugna och följsamma hundar, då ska man inte skaffa sig en schäfer”. Jag som ser just samarbetsviljan som en av schäferns mest lysande egenskaper och tycker det är eftersträvansvärt att de är lugna och inte lägger energi på en massa onödiga saker. Energin ska fram när det är dags att ”explodera”.
Förmodligen ett rent missförstånd, för det vore ju tråkigt om inte ens den gruppering som värnar om schäfern som arbetande ras är överens om hur schäfern ska utvecklas på bästa sätt.
Strålande, Reino!!!!!!
Vad jag har svårt att förstå, är hur så stor del av Schäfersverige så länge har blundat för de brister du och andra har påpekat vid olika tillfällen och som torde vara uppenbara även för de som bara har begränsat hundintresse (att ”alla” schäfrar går på hasorna är ju numera välkänt). Att det kommer fram hundar som inte går att jobba med ens med enklare uppgifter på lydnadsplanen är inte alls konstigt med tanke på den analysen av MH du har gjort. För det är ju just de egenskaperna där exempelhundarna brister som man vill kunna spela på i sin träning. Och hur är det då inte med de egenskaperna som man behöver för att få till en säker och trygg tjänstehund….
Det tragiska är att man möter på ”uppfödare” som rent ut säger att ”90% av valpköparna klarar inte av hundar av den typen du efterlyser”. – Men betyder inte det då egentligen att de medgar att de säljer hundar till fel folk, och kanske tom att de egentiligen själva valt fel ras, om de inte vill värna om de egenskaperna som är specifika för rasen?
Fast det är ju klart, dessa ”uppfödare” får ju valphänvisnig genom AfS – eftersom de betalar den årliga hänvisnigsavgiften på 200 kr. Vilket det faktiskt för något år kom ut direktiv om att det var ett villkor för att även lokalklubbarna öht skullle få länka till dom på sina hemsidor. Och det förfarnandet säger ju en hel del om AfS…
Träningssätten har väl inte så mycket med schäferns utveckling o göra!!??
Tror man på något, så ska man slåss för det och i detta fall schäferns utveckling!/Tomas
Jag måste börja med att hålla med Ellinore. Tränar själv med moderna metoder, på ungefär motsvarande sätt som jag i min yrkesroll tillämpat ett modernt ledarskap. Jag har liksom kommit på att man på så sätt inte enbart får saker gjorda, utan man får dem utförda på bästa möjliga sätt. Det är egentligen bara det som är skillnaden. Jag vet eftersom jag var med och tillämpade ryck-och-slitmetoden på den tiden då inget annat fanns att tillgå. Jag blir så förbaskat less på allt snack om driftstarka hundar med attityd. Som Reino skrev i ett tidigare inlägg: Var fan finns dessa turbohundar ni talar om som tydligen inte är följsamma och fullständigt rabiata? Eller sitter problemet i andra änden av snöret? Inte ens den hund jag växte upp med på 60/70-talet och som så småningom köptes av F21 för att bli ”hangarhund” – inte ens han stämmer på era beskrivningar. Han var lugn och han var följsam – däremot med en försvarslust och skärpa utöver det vanliga – mot främlingar vill säga. Sedan finns det kanske hundar som plockar fram skärpan mot alla och envar. Ett skott genom huvudet är mitt omdöme.
Det allvarliga är precis det Reino pekar på i sitt inlägg – när man avlar på individer som saknar de grundläggande egenskaperna för arbete: leklust, kamp, nyfikenhet och samarbete.
Som Hasse skriver så kan vissa delar i ett MH och MT tränas. Det händer att kryssen i rutorna kan bli missvisande på grund av andra faktorer vid provtillfället och domare dömer olika. Men vilken uppfödare sitter hemma på kammaren och tror att man får en helhetsbild bara av att läsa protokoll? Det är ett komplement och naturligtvis nödvändigt att träffa hunden och se den i arbete. För nog ser vi väl skillnaden på en hund som lufsar/hämtar ett byte och en hund som med intensitet griper detsamma?
Sedan hoppas jag att detta inte stannar med Reinos tankvärda inlägg som jag till fullo ställer upp bakom. Får vi inte det Afs vi förtjänar? Själv är jag medlem, men har aldrig orkat engagera mig. Är det inte det enda sättet, att fler som är inriktade på bruksavel börjar engagera sig i Schäferhundklubben? Och att vi på så sätt får möjlighet att påverka. Jag kan faktiskt inte se något annat sätt.
Vi ”töntar” som tränar med klicker och korv vill bara tillägga att det faktiskt går alldeles utmärkt, även om man har en driftstark schäfer. Bara för att man vill kritisera brukshundsklubben behöver du inte kritisera alla som tränar på planen. Det kanske är just den mentaliteten som gör att du inte känner dig välkommen?
Om man inte klarar av en ”driftstark” schäfer, ska man köpa en annan ras!
Vill man ha lugna och följsamma hundar, då ska man inte skaffa sig en schäfer, så enkel är verkligheten.
Man köper inte en Porsche, för att trimma ned den, då köper man en annan bil, kanske en Wolksvagen;O)/Tomas
Både Hasse, Reino mfl har rätt från sina utgångspunkter! De har också i huvudsak haft förmågan att bibehålla de egenskaper som tjänstehundar behöver.
Den springande punkten är att huvuddelen av de som äger en schäfer inte har glädje av de egenskaperna. Man vill ha lugna och följsamma hundar som inte bryr sig.
Hundar som förare vilka är påstridiga har ingen framgång vaken på klubbar eller tävlingsarenor.
Läget inom schäferlägren har nått dit att de bästa samlas inte på samma tävlingsarena. Se hur det var när det gäller Schäferslaget och SSM, Eller för att ta ett annat förunderligt exempel, polisens svårigheter att samla ekipage till PolisSM.
Driftstarka hundar är svåra att hantera snyggt på en tävlingsarena.
Osämjan mellan utställare och bruks/tjänst finns också i rasens hemland Tyskland. Orsaken är enkel man vill ha hunden till olika saker något som motstående läger har svårt att acceptera.
Nuvarande diskussion liknar den som pågått under flera decenier utan att påtaglig förändring skett.
Det finns historiska exempel på att ”om jag inget gör, så gör jag inget fel!”
Och det är väl så många har tänkt i de här fallet, som gör att vi har hamnat där vi är.
Jag hörde H. Lundgren varna för att vi en dag hamnar där vi är, men själv tänkte jag att ”den risken är väl inte så stor!”
Men det var den.
Det var cirka 1995 som han varnade för det.
Gå med, agera, påverka!/Tomas
Jag undrar varför majoritetens företrädare inte kan / vill erkänna att de är sämst i klassen?
Helt klart är att vi idag har olika linjer som passar olika grupper av kunder. Detta finns det ingen större anledning att förändra då kunden vill ha det på detta vis. Var och en kennel hittar de kunder som deras hundar passar till. Men det vi alla Schäfer kennlar kan samarbeta om är friskhet och mentalitet. Vad gäller drifter och exteriör bör vi förhålla oss med en trevlig acceptans till det andra ”lägret”. Allt inom ras standarden. Gör vi detta tror jag vi kan börja att sammarbeta för framtiden.
Tomas, farlig för vem? Att acceptera de som inte delar vår uppfattning att schäfern endast skall vara en arbetande hund kan inte skada.
Givet skall de som vill se dugliga hundar för samhällets behov vidmakthålla sina linjer.
Lika här som i politiken i övrigt, inse vilka möjligheter som är realistiska och skapa allianser för detta.
Jag tycker att brukshundsklubbarna, har ett stort ansvar..Du är inte välkommen längre, om du har en hund som visar lite attityd..Den enda korrigeringen, som förekommer, är om någon tappar klickern i huvudet på hunden..Vi måste ta tillbaka klubbarna, från klicker å korvtöntarna, då är vi en bit på väg..Keep up the good work..
Jag tror att det är farligt att ha attityden att ”det är ingen ide att jag gör något!”
Jag känner att om man har det tänket, så har jag gett upp.
Då är man en livsnjutarmänniska/hund, man sitter nöjd i båten.
Vill man få sin vilja igenom, så ska man jobba på det, inte stå utanför skyltfönstret o skälla på dem på insidan.
Det är inte långt kvar till årsmöten, så alla har möjlighet att lägga motioner, kandidera till styrelser och andra poster i schäferklubbar/avdelningar.
Man kan starta ”Återtåget”, med att vara med o påverka!/Tomas
Jag avstår att dra allt ytterligare ett varv. Droppar i sten kommer att innebära att flera av oss slutat våra dagar innan resultat för rasen som helhet visar sig. Acceptera att vi har hundar med olika egenskaper ur skilda linjer. Liksom vi har schäferägare med olika intressen.
För att kunna samarbeta måste samtliga parter inse att det finns problem.
Hittills har AFS valt bort att kommentera sakfrågorna:
Varför håller schäferaveln på att urholkas?
Varför får vi en allt mer gradvis glidning bort från schäferns ursprungliga rasstandard?
Varför struntar så många uppfödare i att följa den egna rasklubbens rekommendationer?
Istället väljer t ex CS och Avelskomitten att prata om ” dålig stämning i klubben” eller ” personer som ogillar schäfrar”.
Dessa eufemismer kringgår sakfrågan, en slags förnekelsestrategi som
ju inte direkt öppnar upp för samarbete.
Det skulle var intressent med ett vidare resonemang kring vilka personer som åsyftas
med ”genuint intresserade av schäfer” och hur detta samarbete skall se ut om inte
ena parten vill kännas vid problemen.
All låta ”förnuftet tala” är väl precis vad inlägget handlar om.Nämligen att visa på handlingsmotivation och viljan att förändra saker.
Man får intrycket av att många som pratar om ”dags att börja samarbeta” egentligen menar
Håll Tyst och Gilla läget!
Catrina Björk suppleant SD-Västra
PS
Till Er som utvecklat specialintresset nedgrävda stridsyxor:
Gå en arkeologikurs med utgrävning på schemat där kan ni säkert finna personer med likartade intressen.
Själv fortsätter jag striden och när tiden är mogen påbörjar vi fasen
DAGS ATT BÖRJA SAMARBETA.
Hoppas det för allas bästa, gräv nu ner stridsyxan och låt förnuftet tala. Se till att få med dig dom som är genuint intresserade av schäfer och verka inifrån. Att stå utanför och gnälla är ju alltid lätt. Som jag förstått det är du distriktsordförande för Västa Schäferklubben och då måste du ju kunna göra lite nytta i klubben. DU är ju för tusan delaktig i det system vi har idag. SÅ DAGS ATT BÖRJA SAMARBETA – BRA
Ja det är ju underbart skrivet. Så rätt, så rätt! Men…, tvivel finns ändå. Tvivel på rådande system för HD-röntgen. Inte bara i Sverige utan eländet med bristfällig avläsning finns lite varstans. Grava HD i Sverige blir till perfekta HD i Norge (och omvänt). Danskarna har samma tvivel och läser hellre av sina Rtg-plåterna i Tyskland osv. Värdet av MH-beskrivning kan ju tyckas vara lätt som en plätt. Alla, såväl beskrivare som åskådare, ser ju samma saker. Inte alls! Skåningar ser inte med samma ögon som Norrlänningar och Göteborgare har generellt sett en mer positiv syn på ett utförande än Smålänningarna etc. Värdet av MT kan nog också ifrågasättas. Även om det är tveksamt om det går att öva upp färdigheter som helt saknas i den genetiska bakgrunden, så blir ändå MT-resultat ett slags dressyrprov där t.ex. den skydds och/eller söktränade hunden kommer att göra betydligt bättre resultat än Hulda Larssons hemmahund i samma kull. Det går naturligtvis inte i en handvändning att rätta till allt som har gått snett med schäferrasen, men jag applåderar ditt härliga initiativ med att ifrågasätta maktfullkomliga kolossen AFS. Slutklämmen om stridsyxor och kurs i utgrävning för tvivlarna var suverän. Önskar dig ett helhjärtat LYCKA TILL!
Jag blir lite nyfiken på hur schäferns mentalitet och sundhet ändrat sig från 70-80 talet till nutiden? Att rasen som helhet ändrats är nog uppenbart då många avlat främst för exteriöra detaljer under denna period, men har bruks/tjänste-linjerna också förändrats i karaktär, isåfall på vilket sätt? Kan vi rentav ha bättre arbetsschäfrar nu jämfört med dåtidens, eller var schäfern generellt bättre för ca 20-30 år sedan?
Reino, du har skriftens förmåga, väldigt få förunnat.
Såsom stenen urholkats under ett flertal år, så kan stenen urholkas åt andra hållet, om många drar åt samma håll. Schäfer ska vara en arbetshund, det är alla, nästan, överen om. Om alla påverkar i svhäferns anda, så blir det här bra. /Tomas