Mytomanernas sammansvärjning

Det har nu gått några månader sedan jag skrev mitt förra inlägg angående Kennel Försvarsmakten. Ett antal skrivelser samt en JK anmälan senare kan vi konstatera att FM fortsätter sin skattefinansierade mastodontavel och dess talespersoner fortsätter mata omvärlden med semantiskt hårklyveri på högsta nivå. Ett antal skrivelser har författats där i princip likartade frågeställningar förts fram av såväl privatpersoner som hundorganisationer. Den röda tråden i dessa spörsmål är HUR det är möjligt att kennel Försvarsmakten har kunnat skaffa sig en sådan särställning att de genom dispens och ett antal särbestämmelser helt kan kringgå det regelverk som gäller för alla övriga Sveriges hund och Schäferuppfödare. Varken SKK eller SBK vill kännas vid frågeställningen. I svarsbrev till Svenska Schäferhundklubben, Svensk Bruksschäfer samt undertecknad friskriver man sig helt från någon form av kännedom om brott mot SKKs grundregler och hänvisar till diverse överenskommelser som gjorts samt att FM som statlig myndighet har ett antal särbestämmelser inskrivna i svensk lagstiftning. Men något svar på frågan HUR detta är möjligt trots att man i oroväckande utsträckning äntrar den civila marknaden, kan ingen ge.

SKK dristar sig dock i ett svarsbrev, signerat Ulf Uddman, till följande medgivande.” Avslutningsvis delar SKK den oro Ni ger uttryck för hur man från Försvarsmakten använder skattefinansierad uppfödning för att prissätta sina försålda hundar på marknaden”.

I sitt svarsyttrande på JK-anmälan hävdar kennel Försvarmakten med stort patos att man minsann tar ut marknadsanpassade priser och bara ger bort hundar som ” gåvor ”.Hundar vilka saknar marknadsvärde. Retoriska krumbukter och dimridåer in absurdum. Det är ju Försvarsmakten som ÄR prissättaren på en alltmer krympande marknad. I FM:s yttrande i JK-anmälan står att läsa att definitionen av ” gåva” i detta fall syftar på” hundar som av mentala eller medicinska skäl kan sakna marknadsvärde”. Denna slutsats kräver en lite närmare granskning. Här utgår jag från att vi således inte pratar om mentalt dåliga hundar med stora rädslor eller aggressivitet som lämpas av till allmänheten. Mentala skäl i detta sammanhang torde innebära att hundarna helt enkelt saknar de egenskaper som krävs för att uppfylla kriteriet för att bli en bra tjänstehund. Innebär detta per automatik att de saknar marknadsvärde? Detta skulle i förlängningen innebära att alla schäferhundar i Sverige som inte är tjänstehundar saknar marknadsvärde.

När det gäller frågan om jäv och frågetecknen kring testledarens roll och privata uppfödning skriver FM att samme person enbart skall ”utgöra stöd vid anskaffning av hundar för FM behov”. Ett diffust uttalande eftersom personen i fråga initialt skött all anskaffning av avelsmaterial när kennel FM låg i uppstart för kennelverksamhet i större skala. Ett avelsmaterial inhämtat från diverse europeiska länder som Danmark, Tyskland och Frankrike m fl. Mängder med tikar som för övrigt stod uppstallade i mina hundgårdar i Romelanda under långa perioder. Blivande avelstikar som aldrig hade klarat ett MH /MT eller L-test p g a stora brister i sin mentalitet och som slussades direkt ut till fodervärdar utan att passera Försvarsmaktens egna hundstallar i Sollefteå och Stockholm. Man försöker alltså framställa testledarens roll som en perifer statists när det gäller avelsbiten för att åter i samma andetag konstatera att ” den kompetens och det kontaktnät som den testansvarige skaffat sig genom sitt privata engagemang varit av värde för FM ”.

Det vilar ett löjes skimmer över alla de självmotsägelser och retoriska knep där huvudsakliga ärenden förvandlas till bisaker i strävan att rättfärdiga något som i grund och botten är ett systemfel. Debatten kantrar också en smula när fokus läggs lite väl ensidigt på enskilda personer istället för att fokusera på vad man faktiskt kan förvänta sig av en skattefinansierad verksamhet som utvecklats till en monopoliserad process. Har man säkrat kvalitet och kontroll? Har man lyckats så överlägset mycket bättre än övriga tjänstehundsinriktadeuppfödare? Kan man leva upp till sitt uttalande om att FM skulle rädda svensk schäferavel?

Även om vi lämnar frågeställningar kring etik och dess praktiska tillämpning moral därhän i detta stinkande träsk av tvetalan, påhitt, desinformation och annat retoriskt nonsens, kvarstår faktum. Sveriges Schäferuppfödare håller på att konkurreras ut av FM. SKK och SBK sviker de privata schäferuppfödarna genom att stillatigandes se på. Svensk schäferavel kommer att försvagas och Svenska Schäferhundklubbens verksamhet att dräneras. Vi vet att Försvarsmaktens prissättningsmodell har ifrågasatts av den statliga tjänstehundsutredningen och att inga åtgärder vidtagits för att komma till rätta med situationen. Personligen vet jag och förmodligen många med mig att kennel Försvarsmaktens uppfödning i mångt och mycket är ett luftslott som vilar på det faktum att allt är möjligt så länge någon annan betalar notan. Blir det fel kasserar man och köper nytt eftersom resurserna är outtömliga. Ifrågasätts man finns det alltid någon paragraf eller dispens man kan gömma sig bakom. Rasklubbens strävan efter dokumentation av schäferpopulationen struntar man i. MH och dålig HD/ED-statistik är av underordnat intresse. SKKs Hälsosprogram verkar inte ha högsta prioritet när man individ-avlar och plockar enstaka friska individer ur kullar med en i övrigt mycket dålig ledstatus. Man kan också fråga sig om kompetens är en sådan bristvara på detta statligt omhuldade prestigeprojekt att samme person måste utföra alla MH-beskrivningar och L-tester?

Min slutsats är att Kennel Försvarsmaktens uppfödning är en mycket medioker historia med dålig ledstatistik. En uppfödning som dras med hälsoproblem som klåda och som vaskar fram ytterst få guldkorn som kan användas och utbildas till tjänstehundar. En hög procent av uppfödningen slås ut på ett mycket tidigt stadium eftersom få individer håller måttet och uppfyller kraven på en bra tjänstehund hela vägen. Chansen att som fodervärd få behålla sin hund är mycket stor. Privata uppfödare har i princip tvingats överge fodervärdsystemet eftersom det i praktiken är i närmast omöjligt att finna några. Kennel Försvarsmakten syns och hörs överallt i samhället och stora pengar läggs på reklam och publicitet. Man har ett uppdrag och det är att leverera 50 dressyrämnen av rasen schäfer varje år, kosta vad det kosta vill.

Kostar gör det också multum.

Så länge man lyckas med att slå blå dunster i ögonen på våra makthavare kommer flödet av skattemedel att fortgå och så länge man kan dupera en godtrogen allmänhet kommer mången hundintresserad ställa sig frågan varför köpa sig en schäfer, när man kan få en gratis av staten?

Reino Oskarsson