Ända sedan jag var ca 8 år har jag velat ha en egen hund, men mamma och jag var inte riktigt överens på den punkten. Nu i efterhand är jag ganska glad att hon sa nej, vad visste vi om hundar egentligen och vad hade det blivit av den stackars kraken. Det fick bli att gå ut med vänner och bekantas hundar istället, under de åren träffade jag många underbara hundar som lärde mig mycket, speciellt hur en hund inte ska vara. Jag bestämde att när jag slutar skolan så ska jag köpa hund och så blev det. Tre veckor efter studenten föddes min Mixxie och det blev början på mitt nya liv. Den första juli 2005 fick Ambra sin kull och av dem blev det en grå tik, det var kärlek vid första ögonkastet, iallafall från mitt håll. Tyvärr fick jag inte välja valp först så det blev några jobbiga veckor innan jag var säker på att hon var min.
Det var med blandade känslor när jag åkte och hämtade min lilla rulltårta.
Det var den lyckligaste dagen i mitt liv men ändå, skulle jag verkligen klara av detta? Det blev några oroliga samtal till Elisabeth den första tiden.
Jag hade ganska klart för mig vilken sorts schäfer jag ville ha, jag kunde inte fått en bättre hund! Hon är lagom självständig, alla fyra tassarna stadigt på jorden (för det mesta). Hon är lugn och har en av- och på knapp, verkligen en soffpotatis men är det träning eller något annat kul som händer är hon med direkt. Hon har stort föremålsintresse och älskar mat av alla dess former, vilket gör henne väldigt lättmotiverad. Mixxie gillar utmaningar och ger inte upp i första taget. Hon har många bra egenskaper men det är svårt att sätta ord på alla sen har hon självklart sidor som jag uppskattar mindre, men för det har jag mig själv att skylla så de räknas väl egentligen inte.
När det gäller hundträning har jag tyvärr en tendens att krångla till det, istället för att det blir den raka vägen lyckas jag oftast göra det svårare än vad det egentligen behöver vara men för det mesta brukar det bli bra ändå, tur att jag har en tålig hund. Den första blir en försökskanin det är ju svårt att komma ifrån. Min dröm när det gäller hundar och träning är att jag skulle vilja kunna läsa hund. Att bli bra på det hade varit riktigt kul och att få jobba som hundförare eller tränare av något slag.
Mitt mål med Mixxie är nog att komma upp i elit i någon gren, ett SM till hade också varit riktigt kul. Vi har kommit en liten bit på väg, är uppflyttade högre klass spår, lydnads klass 3 och varit med på Bevaknings-SM 2008. Där Mx skötte sig suveränt men jag klantade mig, eller bristande rutin kanske låter bättre. Vi har även börjat träna sök så jag hoppas att vi kommer igång och tävlar i det så småningom.
Tiden med Mx har gått jättefort, hon fyller 4 år till sommaren. Vi har fått uppleva otroligt mycket under dessa år och träffat många trevliga människor och en del som blivit vänner för livet. Mx är min allra bästa vän som jag litar på i vått och torrt och vi är ett bra team tillsammans (när jag inte ställer till det vill säga 🙂 så tack Elisabeth och Reino för denna underbara hund och för att ni alltid ställer upp!
/ Magda
