- Catrina Björk med Hedeforsens Zoraya
Mitt första hundminne är min mormor Gretas schäferhane Jacky. En yster långhårsbjässe med mild blick som mormor aldrig lyckades träna till att ”hälsa fint”. Han förblev livet ut sin vana trogen att ta ett galoppsprång rätt i famn på besökande med sina jättetassar vilande på vederbörandes axlar. Han var mormors ögonsten och oerhörts snäll.
Första egna hunden hette Cookie och var en matälskande gyllene Golden Retriever-tik. Hennes främsta egenskap var att på ett oerhört subtilt sätt tigga mat och kel från familj och vänner. I timtal kunde hon tyst och stilla sitta vid din sida utan att vika med blicken stint stirrande. Naturligtvis lyckades hon med denna strategi varje gång och med åren fick hon en viss rondör.
Cookie och jag tränade lydnad uppe på GMBK vår lokala brukshundsklubb tillsammans med andra ungdomar i vad som på den tiden hette SBK-U, idag kallat Svensk hundungdom.
Eftersom Cookie var på avelsfoder och var borta från hemmet under några perioder hade jag en lånehund som hette Lisa. Hon var en fullfjädrad representant av rasen chow-chow.
Eftersom envishet är en av mina främst utmärkande egenskaper bestämde jag mig för att träna denna dam i tävlingslydnad och Ni kan nog förstå en och annan förvånad blick när Lisa tog sats för hopphindret.
Förmodligen första och sista gången en chow-chow äntrade den appellplanen.
Idag har jag och min familj tre schäferhundar; Atlas, Madonna och Soraya.
Madonna är äldst och mycket snäll och tillgiven. Vi har tävlat lite tävlingslydnad. Atlas är en mycket stilig schäferherre i sina bästa år, han älskar bollar och kamprullar och syns för det mesta bärandes någon ofantligt värdefull trofé som han stoltserar med. Yngst är Soraya; vår första bruksschäfer och familjens vildbase. Vid 8,5 vecka hade hon lärt sig att klättra ur sin lilla inhägnad av kompostgaller. Under sina första 6 månader gick hon under namnet Satans Dog. Barn och make, samt undertecknad hade ständiga blåmärken och trasiga strumpor till följd av hennes härjningar. Hennes vardag var fylld av glada upptåg. Bad i gyttjepölar och hänga i trädgrenar var hennes favoritsysselsättningar En sådan livsglädje av sällan skådat slag. Men liten blir stor och nu är hon en dam på två år som älskar att arbeta. Spår och uppletande lydnad eller trix – allt tar hon sig an med samma energi. Dessutom är hon en mycket älskvärd natur som gärna bjuder på en puss!
En härlig mix av långa skogspromenader och aktiv hundträning gör att tillvaron bjuder på många skratt och härliga upplevelser. Dammsugningen av hundhår varje dag får man ta med jämnmod. Mina barn har haft förmånen att växa upp med denna hundflock och säkert har det präglat deras syn på djur & natur. Gemenskap och samarbete.
Precis som det har präglat mig.
Det bästa med ”hunderiet” är att man kommer ut i naturen och att man träffar många härliga hundmänniskor.
Tack Elisabeth och Reino för att ni föder upp så sunda hundar och för att ni tar er tid. Ni har präglat min syn på hunden och hundträning – att allting hänger ihop.
Tillit – tålamod – träning.
Men framförallt det praktiska arbetet och glädjen i att jobba med sin hund.
Catrina
