Varför mentaltesta?
Det finns många synpunkter på nödvändigheten av att testa våra hundar. Forskning visar att MH och MT är viktiga avelsinstrument. Min personliga uppfattning är att ingen seriös avel kan bedrivas utan den genetiska helhetssynen. När vi testar våra hundar tittat vi dels på de individuella egenskaperna men också på kullsammansättning för att få ett samlat värde på vilka egenskaper som slår igenom och dominerar i hundarnas beteende. Vid ett mentaltest studerar vi olika funktioner. Flock, jakt och försvarsfunktion samt graden av intresse att undersöka/utforska olika nya situationer.
Flockfunktionen består av flera olika bitar. Social nyfikenhet, självsäkerhet och samspel. Om vi jämför nya MT mot den tidigare versionen så är skillnaden att vi nu delar upp flockfunktionen i olika delar för att tydliggöra vilka faktorer som samspelar inom själva begreppet.
Bedömning
Social nyfikenhet
- Hundens förmåga att undersöka främmande människor
- Hundens förmåga att skapa tillfälliga relationer
- Hundens lust att ta kontakt med främmande människor
Social självsäkerhet
- Hundens självförtroende vid social kontakt
- Hundens trygghet vid kontakt och hälsning
- Hundens stabilitet vid möte med människor
Socialt samspel
- Hundens förmåga att kommunicera med främmande människor i en lek och kampsituation
Dessa tre delar bildar samlingsbegreppet flockfunktion.Något som vi tidigare benämnde som tillgänglighet. Vi har försökt utforma momenten så att bedömningen lättare utgår från hundens perspektiv på samarbete vilket gör att man som domare får en säkrare analys av hundens flockfunktion. En mycket viktig del av hundens personlighet. Hög arvbarhet gör denna egenskap extra viktig vid avelsplanering.
Hundens förmåga till samarbete tar sig också uttryck i viljan att leka och engagera sig i en för hunden känd person. Vi avläser här graden av engagemang hos hunden. Man kan se en koppling mellan aktiv uppmaning till lek och bra samarbetsförmåga. De hundar som tenderar att vilja ”äga” föremålet vid lek har generellt sämre förmåga till samspel med människa. Detta moment kommer på sikt ge svar på om det finns kopplingar mellan samarbete och motivation i dressyrsammanhang.
I sammanhanget vill jag gärna ta upp den kritik nya MT fått gällande alltför stort inflytande av bita,slita och dra momenten. Vi vet att ett bra gripande och förmågan att hålla fast föremål, samt erövra dem, är en oerhört viktig resurs och fördel i bruksarbetet. Hunden som griper med hela munnen kontra hunden som nyper i föremålet ger en avsevärd skillnad i bettkapacitet. Hunden med fullbett tuggar sällan och eftersom denna egenskap också har hög arvbarhet finns goda chanser till förbättringar i avelsarbetet. Här ser vi tydliga effekter av den tyska avelns noggrannhet med korrekt/fullt gripande gentemot många av våra svenska hundar som överlag har något sämre gripande . Bita, slita och dra gick förr under benämningen kamplust.
När vi nu brutit ner momentet i fler delar, blir det lättare att förklara för den enskilde hundägaren skillnader i hundens förmåga och lust till kamp och lek, samt vilka fördelar det ligger i dessa egenskaper. En hund kan ha ett bra gripande men mindre lust att erövra ett föremål. Den kan ha stort intresse i att erövra föremål men sämre förmåga att hålla fast det.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det nya MT är mer pedagogiskt i sitt upplägg och därför också en bättre hjälp för hundägare att förstå hur de skall hantera och träna sin hund. Det är också förbättrat som hjälpmedel vid avelsplanering eftersom det ger en mer nyanserad bild av hundens olika egenskaper.
Jag återkommer med mer om nyttan med MT och jakt och försvarsfunktioner i MT-del 2.
Reino
[…] https://www.hedeforsen.se/?p=10609 […]
JM – vad jag begriper kan är det svårt att förändra Nerverna (nervkonstituionen). Den helt avgörande faktorn i hunden – Nervfast – skall det vara om det skall duga!
Är inte alla former av test träningsbara till viss del, även ett L-test borde en skicklig dressör kunna förbereda en svagare hund inför, så den gör klart bättre ifrån sig? Men långtifrån alla hundar formas inte av skickliga dressörer inför MT/MH förmodar jag. Är det den ingående sociala hanteringen på MT som kan ge hundar av tjänstetyp ”oacceptabelt beteende”, eller är det ”fel” agerande mot gubben i det sociala samspelet som är riskfyllt? Kan förstå att en tjänstehund med viss erfarenhet i bagaget kanske ser det momenetet snarare som ett hot som den ska agera på. Men där måste väl domaren kunna ”läsa mellan raderna”?
Tyska malinoisklubben har en korning som verkar avsevärt svårare jämfört med tyska avelskorningen, men är det en garanti för en bra hund om den fixar detta, eller har vi återigen problemet med vad som är genetiskt eller framtränat,
Jag noterade att uttalandet från försvarsmakten om svenska hundar var från 2008, den hund som gett bäst avkommor mentalt hos FM i dagsläget är ju molars fargo vad jag läst, han har ju gamla svenska linjer på moderssidan. Vad FM anser optimalt vet jag inte, ser man till MH-statistik över ”civila” hundar så finns det ju bättre och mindre bra testvärden både bland utländska och mer svenskavlade hundar, man kan väl inte helt bortse från de svenska linjerna i hundar som ex bruksmarkens monark och hedeforsens harras som lämnat bra om man ser till MH? Så att utländska hundar skulle ha så mycket bättre mentalitet kan man undra om vi ser till MH-statistik. Att en del utländska hundar är något högre i temperament och leklust kan nog stämma, men betyder detta att de har bättre mentalitet för tjänstebruk, isåfall borde mallen vara den ideala tjänstehunden.
Men visst finns det bra hundar i tyskland, men är det inte svårt att veta hur bra dessa hundar är när allt man vet är att majoriteten endast prövats i IPO-tävling, i sverige är ju trots allt många hundar i avel testade både i MT/MH och L-test, det borde väl ge lite mer kött på benen om man inte bara inriktar sig på avel för tävling. Hur många tyskar,holländare med mera är överhuvudtaget intresserade om hundarna fungerar också utanför tävlingsbanan? Om det bedrivits omfatttande statlig tjänstehundsavel(som våra mentaltest härstammar ifrån) och man i tyskland hade samma tillgång till skog och mark som svenskarna, så hade kanske deras bruksprov och avelskorningar sett annorlunda ut. Verkar ju som tyskarna själva sett brister i sitt eget system, man har ju numera en mer bruksinriktad förening förutom SV, RSV 2000, de använder ju ett test liknande MH, där man ser på aggresion, socialitet, bitande mm ungefär som vi gör på MH, verkar som de inspirerats från svenska MH/MT, kan se ett exempel här hur det ser ut,
http://www.youtube.com/watch?v=-j4NXIwabVM&context=C3cbdbdbADOEgsToPDskLSGUgGdJBi4XVcLxT7K1IH
Tycker det är viktigt det som sades om ”snygga brukshundar”. Förstå inte poängen med alla dessa utländska brukshundar som ofta visas upp i samma utsällningsposer som showhundarna, vill vissa bruksuppfödare att deras hundar se ut som utställningsvarianten kan man undra? Detta fenomen verkar mindre vanligt bland de mer svenskavlade linjerna, de flesta av de hundarna är ju mer rakryggade och normalvinklade, hoppas verkligen det förbli på det viset, stora hundar med krökta ryggar är inget jag tilltalas av iallafall, kan knappast öka bruksbarheten heller.
”Kaka söker maka?”
Kan det vara så att vi svenskar är lite självgoda och glömmer att den Tyska Schäfer är… faktiskt TYSK! Schäfern i inte Sveriges uppfinning. Vår uppfattning om de kennlar som vi har fått god kontakt med i Tyskland säger att det största hotet mot vår ras är att många har tjusats av ”snygga” brukshundar till företräde av mentala egenskaper. Våra vänner i Danmark och Finland säger likadant. Många av våra svenska uppfödare är skeptiska mot utländska hundar. Men många svenska uppfödare använder andra generationens utlandsfödda avelshundar?! Blir de bättre om de fötts i Sverige? Vi har varit i olika länder, framförallt i Tyskland under många år. Vi ska vara stolta över våra många fina Schäfrar i Sverige men utbudet och antalet i Tyskland av bra mentalitet är så oändligt större av brukshundar. Dessutom upplever jag ärligheten om tex hälsa mentalitet så mycket generösare och justare utomlands. Tror att många uppfödare är stoltare över bra mentalitet än som vi i Sverige är oerhört stolta över bra HD/ED. Icke att förakta men vi har många gånger lite annorlunda syn på avel. Bra eller dåligt, ligger i betraktarens öga.
StenS! Vårt svenska ”försprång” är nog lite överdrivet. Faktum är att alla de gamla mentalbegreppen som Pålle och Jocke en gång satte på pränt hämtades från Tyskland.
För övrigt så kan man fråga sig hur tyskarna har lyckats med att bibehålla mentalt starka hundar i sina brukslinjer utan inflytande från Sverige. Faktum är att deras prövningsordning (skyddsprov och korning) aldrig har behövts ändrats under tidernas lopp, förutom att bambukäppen i skyddet numera är en softstock och det tidigare raka plankhoppet i lydnaden blivit lite lutande.
Vi svenskar verkar vara så osäkra att vi hela tiden måste göra ändringar i både bruksprov och mentaltester. Kanske är det vi som har något att lära om dressyr, avel och mentalitet? Skall man tro ordalydelsen i länken som Marina (Entre) hänvisar till så vet i alla fall Sveriges största kennel FM att de mentalt bästa avelsdjuren inte längre går att finna bland våra gamla svenska linjer. Bäst före-datum i den ”svenska” avelsstammen har tyvärr gått ut.
Vad menar ni med prioritera mentalitet? Lugn och stabilitet? Argsinthet? Det finns välgrundade rapporter att Sverige är ledande vad gäller den mentala sidan. Redan i slutet på 1940-talet och början på 1950-talet hade pionjärerna vid Arméns Hundskola Axel Paulsson och Hilmer Johansson omsatt tankar kring hundars mentalitet i praktiska prov. Allt sedan dess har svensk hundkunskap bibehållit sitt försprång.
Daniel,
”Hundar
med utländsk härkomst har med andra ord haft betydligt bättre mentalitet än
hundar med svensk härkomst samtidigt som de svenska hundarna förefaller ha
något bättre ledstatus. En teori är att svenska uppfödare, jämfört med utländska,
prioriterar ledstatus framför mentalitet”
Här är länk till hela dokumentet:
http://www.forsvarsmakten.se/upload/Forband/Utbildningsforband/Livgardet_LG/FHTE/FM%20avelsprogram.pdf
Varför mentaltesta? Så börjar RO:s Del 1 MT…
Ja det kan man kanske fråga sig när det gäller nya MT. Jag såg att StenS på sin blogg funderade över vad som är genetiskt och vad som är tillägnat genom dressyr. Jag har en bestämd känsla av att schäferägare/uppfödare överlag tränar sina hundar i dessa förutsägbara och statiska moment. Skickliga dressörer klarar det mesta.
Jag hade för ett tag sedan förmånen att hantera en socialt riktigt URKASS hund. Den vågade inte gå i närheten av främmande människor, lät sig inte hanteras och avvisade med rädsleaggressivitet. Samma hund hade fått toppnoteringar i social nyfikenhet, självsäkerhet och samspel. Av en tillfällighet var just denna hund tränad i skydds av en mycket skicklig dressör. En annan tillfällighet måste kanske tillskrivas att hunden råkade bedömas av en i schäferkretsar världskänd domarprofil.
Men, mitt problem är inte om uppträdande vid mentaltest är medfött eller bibringat genom dressyr. Största problemet är att överhuvudtaget våga delta med en riktigt bra hund av tjänstetyp. Risken är nämligen överhängande att bli avstängd för oacceptabelt beteende. Enligt hörsägen var det inte så länge sedan den ena domaren ville fälla en tjänstehund. En av Sveriges bästa hundar med toppresultat i LT och MT räddades gudskelov på mållinjen av den mer erfarne domarkollegan.
Har man inte tagit hänsyn till bra gripande också i sverige genom MH-testet, eller har detta ännu inte givit utslag i de mer svensklinjerade hundarnas bitande? Skulle vara intressant att veta om de svenska hundarna i genomsnitt har bättre dådkraft, nerver och mer benägna att stå emot ett hot jämförelsevis med de utländska, detta är ju sådant vi testat på svenska hundar genom MT och L-test under lång tid. Vissa hundar med intensiv leklust och bra gripande gör ju inte alltid lika bra ifrån sig i MTs övriga delar, så hur stort samband finns det mellan det fulla bettet och hundens övriga mentala egenskaper?
Ett bra pedagogiskt grepp att dela upp MT i ”familjer” social ovan. Då har i alla fall jag lättare att förstå – en sak i taget.
Jag tror att kostnaderna för hundägaren att få hunden MT är orsaken till deltagarantalet. Jag menar att det vore önskvärt att alla som i MH når en viss nåvå börde prövas för att ge en bredare uppfattning om hunden.