Jag heter Bengt Rundberg och har blivit ombedd att berätta lite om mig och mina Hedeforsare.
Jag är med i Lerums brukshundklubb och har hunderiet som ett stort intresse.
Ett annat intresse är min motorcykel, tyvärr så är det högsäsong för både hund och hoj samtidigt. Så oftast blir det hojen som får vila, den protesterar minst.
Så, nu får resten får handla om hundarna
Bjuck som han heter är min tredje Hedeforsare, nä förresten 3 ½ har jag haft.
Den första köptes –81/82 nån gång och döptes till Lady. Då låg kenneln i Hedefors, mellan Lerum och Stenkullen. Hon blev en helt vanlig sällskapshund, träning och tävlingsintresset fanns inte då.
Nästa hette Securitas Va: Zerrac, Det är han jag menar med den ½ a Hedeforsaren, man får väl räkna Reino som pappa där, även om den riktiga pappan hette Fiermarks Ceasar. Zerrac var egentligen Susannes från början men var för stor, tung och ”brötig” för henne, så hon skaffade en tik istället (en Hedeforsare) och jag fick fortsätta med Zerrac. Appellen var klar och tränings och tävlingslusten kom igång. Det blev mest spår med honom även om vi provade på både lite skydd och sök. Men det var spåret vi tävlade i och fick cert. Vissa hundar sätter större spår i själen än andra och han har fortfarande en av de största fotografierna på väggen hemma.
Något man borde varna för är hundvalpar. Åkte vid ett tillfälle till kenneln för att hälsa på och hade en valp med mig tillbaka!
Hedeforsens Crutov fick han heta. Blev godkänd i högre skydd. En lugn och städad kille som inte ställde till några bekymmer.
Senaste tillskottet heter Bjuck är nu 6 år och har varit ett yrväder från dag ett och framåt, varken lugn eller städad med andra ord. Han lärde snabbt alla att om man springer blir man jagad, gäller givetvis även inomhus. När vi gjorde appellen i Uddevalla råkade en fågel korsa hans väg under budföringen, behöver inte närmare förklara varför vi nollade det momentet eller vart han tog vägen.
Men som sagt träning hjälper, så nu är han godkänd i höge spår och elit skydd. Träningen fortsätter och vi får väl se hur bra det kommer att gå, men en sak är klar, att skoj det har vi, och om några år kanske han lugnar sig.
Än så länge kör vi efter mottot ”full fart spar tid” 🙂
Bengt R
