De senaste dagarna har det cirkulerat en videofilm på Facebook , Youtube och diverse andra internet forum. Filmen visar ett Ipo-ekipage från Luxemburg under hårdträning på appellplan. Med pisk och stryk pressas hunden till ovillkorlig lydnad i precisionsexercis som alltmer liknar kadaverdisciplin i dess mest uttalade form. Har hunden roligt på sin träningsrunda? Verkar hund och förare glada och entusiasmerade? Känner vi som åskådare att ekipaget hittat harmoni och ”flow” under sin träningsrunda?
Svaret är naturligtvis ett entydigt nej. Det finns ingen glädje eller entusiasm i denna särpräglade form av djurplågeri och mängder med personer har också helt naturligt reagerat på videoklippet. Men när man studerar denna sorgliga filmsnutt bör man kanske lägga på minnet att detta ingalunda är en engångsföreteelse och förmodligen inte unikt för Ipo-sporten. Mängder av dressörer inom olika discipliner befinner sig inom gråzonen för vad som får anses rumsrent när det gäller inlärning och dressyr. Genvägar till framgång tas av personer som inte förstått att våld aldrig kan rättfärdigas i inlärningssammanhang. Personer som blivit fartblinda i jakten på snabba framgångar och där tävlande och prestige överskuggar glädjen i träning och umgänge med sin hund. Kanske det också är dags att ställa obekväma men nödvändiga frågor gällande utformningen på en del av våra tävlingsprogram? Hur kommer det sig att vi gradvis har fjärmat oss från provformer där det ställs stora krav på hundens förmåga till självständigt arbete till förmån för intetsägande cirkuskonster där belöning utdelas till bästa illustratör av den mekaniska uttryckslöshetens yttersta form?
Hur skall jag som hundförare hitta en win-win strategi i sammanhang där det ställs stora krav på min hund utan att använda mig av våld och övergrepp?
Den naturliga följdfrågan på detta resonemang blir därför:
Till vad och vem gagnar det?
Hundar är levande, kännande varelser . Hundar är intelligenta och begåvade individer med en mycket stor inlärningskapacitet. Detta visar bl a den mycket kände psykologiprofessorn John Pilleys vetenskapliga studier och träningsexperiment rörande hundens intelligens. Hundar besitter viss slutledningsförmåga och kan kategorisera ord. Tränade hundar kan t om förstå skillnader på verb och substantiv.
Jag är fullkomligt övertygad om att hunden i den beryktade videofilmen för längesedan sorterat in sin sadistiske domptör i kategorin obildbar skitstövel.
Professor Pilley har genom sin forskning strävat efter att utveckla en bättre metodik för kommunikation mellan hund och människa.
Något som uppenbarligen behövs i olika sammanhang. Både när det gäller hundsport och tjänstehundsutbildning.
Fram tills den metodiken fått full genomslagskraft bör en och annan hundtränare fråga sig:
Vad får min hund egentligen ut av umgänget med mig?
Du skriver så bra!! Du har rätt, Många borde fråga sig, Vad hunden får ut av umgänget med mig. Det skadar inte att tänka till lite till mans.
Det är väl för tusan inte bara hundföraren som ska hängas utan framallt figgen o asen som sitter breve o tittar han har ju fått lräa sig av nån, Näe heöa gänget ska anmälas o uteslutas
Klart bra skrivit av Caroline…..
Hej Reino, jag fick tips om att du kommenterat den här illavarslande videon på Youtube på din hemsida. Jag vill gärna lämna den kommentar jag gav på FB i denna film som svar på ett annat inlägg. ” Jo, nog är det troligen så. Dessa charlataner som tror att de kan dressera IPO hundar inte bara pinar hundar utan de sätter också hela skyddsverksamheten i gungning. Dessutom är det 1800-tals metoder som i sin modell användes för att träna det vi idag kallar stående fågelhundar påminnande om s k kammardressyr. Jag vill verkligen uppmana de som ser något sådant har civilkurage nog att anmäla detta så att vi genom SBK/SKKs försorg kan göra oss kvitt den här typen av människor genom vår egenkontroll. Klarar vi inte det så tar övriga samhället för eller senare hand om detta och då försvinner all skyddshundsverksamhet som tävlingsform för gott. Är det det som önskas??”
Har också funderat på den där biten vad egentligen själva syftet med brukstävlingar ska vara, cirkuskonster eller ett sätt att se lämpliga anlag för en hund som ska arbeta på ”riktigt”? Vore det inte bättre med prov som mer testar hundens kapacitet och inte förarens, där den ”glade amatören” kan hävda sig mot proffsen. Eller är det hunden med bästa anlagen som vaskas fram ju högre poäng de kan få i den typen av spår och lydnad som IPO premierar, eller är det för majoriteten bara en tävling som ska utföras enligt detta regelverk därför själva äran och tävlandet i sig är det primära? Om så är fallet kanske man ska ta sig en funderare vad som egentligen är viktigast, speciellt då IPO är den tävlingsform som rimligen har stor inverkan på rasen då den grenen är den största internationellt sett.
Personligen är jag också skeptisk till den i viss mån ”skönhetsfixeringen” som råder även bland bruksuppfödare, kanske mer uttalat i tyskland , bör en bruksschäfer verkligen avlas med en annan anatomi än vargen, eller en större malle? Om detta är viktigare än hälsa och rejäla bruksanlag så är det inte konstigt om rasen blivit sämre både mentalt och hälsomässigt.
Men det är ju allt för uppenbart att så många fullkomligt struntar i det svaret, i alla fall enligt mig. En följdfråga på den frågan borde finnas för de som struntar i svaret. De borde konfronteras med frågan: Och om du av någon anledning (dock ingen anledning av dessa kan ursäktas) inte skulle bry dig eller inte ta hänsyn till vad din hund får ut av umgänget med dig, känns det okej för dig som människa att behandla hunden som inget mer än ett verktyg i rent egennyttigt syfte med priser som bara du uppskattar, inte hunden? Kanske kennelägarna uppskattar när deras hundar vinner priser, men inte till det priset å hundens vägnar. En hund är ett djur, en levande varelse med personlighet. Visserligen med ett helt annat psyke, behov och beteenden. Men precis som barn, och som ens familjemedlemmar och granntanten bredvid dig i området har de känslor och förmågan att uppleva saker på olika sätt. Inte fan hotar du granntanten med våldsamt beteende för att få henne att göra saker åt dig i själviskt syfte? Du ska inte hota någon med våldsamt beteende? Och kan du inte se likheten med det och denna människan på filmen så får du ha ett fruktansvärt bra svar för att kunna övertyga mig att du inte är en av dom som gör det själv. Medkänsla verkar inte vara ett ord de påminner oss om i skolan längre från det att vi är barn. Vinst och framgång verkar gå före och det är sorgligt. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig förstå hur ett pris i en tävling eller framgången med att lyckas med något inom tjänst osv kan gå före en hund välbefinnande och framför allt frågan om hunden är lycklig. Det finns tusen gråzoner till uppfattningen huruvida en hund är lycklig eller ej, men allt som innefattar något som liknar våld för att få något gjort i egennyttigt syfte är inte ett av dom. För den zonen är svart och likaså något inom den människan. Det säger ganska mycket när man inte hade velat låta sitt barn umgås med en sådan människa.
Du är så smart och borde bli krönikör!