Dags för strid

I senaste numret av schäfertidningen (nr 2, 2011) delger ordföranden för svenska schäferhundklubben oss medlemmar sina tankar inför framtiden.

Jag blir ganska konfunderad när jag läser ledarsidan och ordförandes rader.

Jag förstår att vår ordförande inte begriper hur allvarliga problem vi har inom schäferhundklubben.

Han ägnar en del av sin text åt att redogöra för schäferhundklubbens implementering av schäfermärket.

Detta med implementering- varför skriver han inte bara uppstart, genomförande förankring etc, av schäfermärket verkar vara klubbens nya storsatsning.

Han nämner också att han tycker att folk klagar för mycket. Han anser att klubbens fortlevnad är beroende av ett intensifierat arbete ute i distrikten. Men då måste folk sluta klaga. Han skriver att beröm ger ökad motivation så fler vill ägna sig åt styrelsearbete.

Herr ordförande, schäferhundklubben håller på att haverera. Vi sjunker snabbare än Titanic!!!

Du och din styrelse måste vakna upp och se verkligheten.

– Vi tappar medlemmar. Detta påverkar klubbens ekonomi

– Lokalklubbar ute i landet har problem med nyrekrytering detta påverkar arbetet på lokalnivå

– Schäfern tappar registreringar, vår ras har minskat i popularitet

– Schäfern återfinns på SRD-listan, av rätt orsaker eller felaktigt beslut kan vi dividera om, faktum kvarstår dålig PR för vår ras.

– MH-statistiken visar på mycket allvarliga tendenser. Röda fält är i majoritet för många uppfödare. Vi börjar få oroväckande siffror på skotten.

– RAS och dess rekommendationer som skall ligga till grund för framtidens avelsarbete följs inte av en majoritet av våra uppfödare. Hela kullar kommer inte till MH. Man använder inte individer i avelsarbetet som är goda representanter för rasen. Man struntar i god samarbetsförmåga, leklust, nyfikenhet och koncentrationsförmåga.

Herr ordförande, har du och din styrelse studerat MH-statistiken?

Min personliga uppfattning är att problemen vi har inom schäferhundklubben är närmast katastrofala!

Min personliga uppfattning är att om ingenting görs snabbt, så kommer medlemsantalet att halveras inom de närmaste året.

Vi kan inte intensifiera vårt arbete ute i distrikten om vi saknar medlemmar. Det är inte beröm som skall motivera människor till styrelsearbetet.

Det är visioner om framtiden som omsätts i handling och det kollektiva ansvar vi alla har för vår ras schäfer som skall vara drivkraften. Det talas mycket om visioner och framtid i olika dokument

och inte minst i RAS. Men det förblir bara ord. Ingen följer upp och ser till att rekommendationer efterföljs.

Jag säger som en vis man sagt: vision utan handling är drömmar. Att sitta i en styrelse är inget tidsfördriv.

Jag kan ju börja med att rekommendera styrelsen i Svenska Schäferhundklubben att läsa rasstandarden för schäfer.

Bland annat står det följande:

Den tyska Schäferhundklubben, vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund, i högst grad lämplig för bruksändamål. Med detta som mål framställdes standarden för tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad som temperament och karaktärsegenskaper.

En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Alla som läser och förstår innebörden av det här borde få fullständig panik.

Jag har personligen uppfattningen om att svenska schäferhundklubbens styrelse fullständigt struntar i allt som står i rasstandarden.

Om man tittar på schäferhundklubbens valphänvisning så räcker det tydligen med att betala in 200 kr per år sedan hänvisar schäferhundklubben

gladerligen vilken djävla skit som helst.

Om någon i styrelsen och ansvarig för avelsfrågor i schäferhundklubben hade läst och studerat vår egen framtagna statistik på MH, HD och ED så borde man i dagens läge ha krismöte efter krismöte och verkligen försökt att stoppa alla dessa oseriösa schäferuppfödare i landet.

Herr ordförande, duktiga människor har lagt upp statistik om vår ras på hemsidan men tyvärr så verkar ingen läsa den. Har Ni läst den verkar Ni inte förstått allvaret i den och vidtagit åtgärder.

Om man roar sig med att gå in och titta på MH-statistiken kennlar http://www.schaferhundklubben.se/index.php?option=com_docman&Itemid=249 så blir man inte speciellt imponerad.

Om man dessutom tittar på de rödmarkerade kennlarna och går in och studerar avelstikarna lite närmare så upptäcker man någonting alldeles fasansfullt.

Stora kända exteriörkennlar som producerar hundratals valpar.

Följande exempel är hämtade från hemsidans valpkullar till salu för april månad.

Exempel 1 Kennel X

Tiken X X kommer ur en kull med 8 individer. Tiken har som sig bör gjort MH och är röntgad u.a.

MH består mest av 1:or och 2:or och alla önskvärda egenskaper som står i rasstandarden fattas.

Kullsyskonen är överhuvudtaget inte MH – beskrivna.

Dessutom kan man konstatera att 4 valpar i kullen har HD-fel , 3 har ED-fel.

Den här kenneln säljer dessa valpar till blivande schäferägare.

Jag vill påstå att detta är högst oetiskt.

Exempel 2 kennel Y

Tiken YY kommer ur en kull med 4 individer. Hon saknar arbetsmeriter men har utställningsmeriter. Har gjort MH och är röntgad u.a.

Tiken har ettor på nyfikenhet dåligt gripande och saknar leklust.

Av hennes kullsyskon har en gjort MH men är icke godkänd på korning.

Ett syskon av fyra har Hd grad D ett annat har Ed grad 3.

Fadern till valpkullen är tysk och saknar uppgifter om kullsyskon.

Den här kenneln är en av Sveriges mest välkända exteriörkennlar.

Seriös avel? Tagit RAS rekommendationerna på allvar?

Exempel nr 3 Kennel Z

Tiken ZZ kommer ur en kull med 6 individer. Tiken har gjort MH och röntgad u.a. Hon saknar arbetsmeriter. Men har exteriörmeriter.

Hennes MH visar ettor och tvåor på gripande hon saknar nyfikenhet och har en etta på leklust.

När det gäller hennes kullsyskon saknar 4 MH. Alla 5 syskonen saknar veterinäruppgifter, de är alltså inte röntgade.

Fader till kullen är tysk och saknar egna uppgifter och inga uppgifter för ev kullsyskon finns.

Låt mig nu ånyo citera RAS dokumentets målsättning:

• Att hela kullar kommer till MH
• Att i avel endast använda hundar som mentalt anses vara goda representanter för rasen och som har en dokumenterat god samarbetsförmåga, leklust, nyfikenhet och koncentrationsförmåga.
• Det är viktigt att vi har en gemensam intention att föda upp friska och sunda hundar som har goda mentala förutsättningar
• MH – STATISTIK

Jag kan rekommendera svenska schäferhundklubbens styrelse att sätta sig ned och gå igenom kennel efter kennel för ni kommer att hitta många sådana här fall. Jag kan inte förstå de människor som idag påstår att MH och MT statistik inte är bra. Jag kan inte förstå att man blundar för att kennel efter kennel struntar i att följa rekommendationer. Helt klart är att man vill inte veta sanningen för sanningen svider.

Om man läser Dokumentet Rapport över projekt Avel för mentalitet sunda hundar Blixt, Arvelius, Svartberg, Trenkl Nyberg ( jan 2010) så konstateras återigen att arvbarhet har skattats för alla 33 momenten i MH. Arvbarheten för schäfer som är den ras som har flest beskrivna hundar är mellan 5 och 25%. Högst arvbarhet för schäfer är leklust 5d 26% tätt följt av leklust 9a 23% . gripande och dragkamp 2c lek 1 22 % Avståndslek nyfikenhet 21% och avståndslek samarbete 20%. (Källa Bilaga 5 Genetiska analyser av Mentalbeskrivning hund. Arvelius, Fikse, Strandberg)

Låt oss nu med detta i färskt minne återgå till MH-statistiken.

Det finns 161 avelshanar på listan över MH hanar. Av dessa har 15 stycken förbättrat aveln genom att deras avkommor ligger på ett resultat som är avsevärt bättre än rasidealet. Blå siffror. Dessa 15 har avkommor med inget moment under eller sämre än rasidealet. Samtliga kommer från blodslinjer och kennlar som satt arbetsmeriter och god mentalitet i främsta rummet.

Låt oss kalla dem för brukskennlar eftersom exteriörmeriter varit av underordnat intresse. Tyvärr finns en sämsta lista också. En av Sveriges mest utställningsrenommerade kennlar toppar den med 12 avelshanar som samtliga 12 har mellan 6 och 20 (!) röda moment gällande sina avkommors resultat. En av dessa hanar har 72 avkommor efter sig 16 röda moment och röd siffra på skotten. Tillsammans har dessa 12 hanar 359 MH-testade avkommor efter sig som statistiken bygger på.

En annan exteriörkennel har flera hanar med röda siffror. Bl a 3 individer med röda siffror på skott.

En av dessa hanar har 107/102 MH-testade avkommor. Dessa har 20 moment med röda siffror samt rött på skotten.

Tittar vi på olika kennlars statistik är det naturligtvis återigen brukskennlarna som håller uppe MH statistiken med flera kennlar som har fler än 100 beskrivna individer.Blå moment i majoritet. Listan toppas av två kennlar med fler än 200 beskrivna individer 5 blå och ett rött moment på 249/248 beskrivna hundar, respektive 7 blå och ett rött moment grundat på 208/207 testade avkommor. En annan brukskennel med lite färre testade (48/48) beskrivna individer har 9 blå moment och inga röda.

Omvänt finner vi bedrövliga resultat på exteriörsidan med t ex en kennel som har 197/194 beskrivna hundar. Dessa har inget moment som förbättrat rasidealet däremot 18 moment som ligger under rasidealet. Kenneln visar också röda siffror på skott.

Antalet kennlar med röda siffror på skott är 70st av 168. Detta innebär alltså att nästan 42% av kennlarna på listan visar röda siffror på skotten.

Om vi sammanfattar statistiken så är det alltså så att de kennlar som lyckats bäst på MH och med sin avel i verkliga livet är de som avlar på hundar med arbetsegenskaper och god mentalitet. Det är samma kennlar som levererar hundar till tjänstehundssidan, polis, militär etc.

Jag vill dessutom påstå att alla de uppfödarna som idag inte överhuvudtaget använder sig av testerna MH och MT avstår pga av en enda anledning. SANNINGEN OM DERAS AVEL ÄR OBEKVÄM.

STOLLEPROV

Om styrelsen i svenska schäferhundklubben inte vill lyssna på fakta, inte intresserar sig för statistik och framförallt inte vill åtgärda dessa enorma fel som idag begås så borde Ni åtminstone ta ert ansvar och klart och tydligt tala om för hela hund Sverige officiellt, att ni endast stöttar och prioriterar utställningshundar, och att Ni överhuvudtaget inte bryr er om bruks- och mentala egenskaper.

Slutsatsen drar jag efter att ha läst artikeln angående Modprov vid SSM.

Artikelförfattaren är en välkänd profil inom Schäferrörelsen han skriver visserligen inlägget i sitt eget namn men eftersom vår ordförande är ansvarig utgivare av schäfertidningen och har avstått från att lämna kommentar i anslutning till artikeln utgår jag från att han delar de åsikter som förts fram.

Nämligen att nu helt plötsligt skall utställningshundarna behandlas varsammare än andra schäferhundar av bruks/tjänstetyp och om jag inte alldeles minns fel så har skribenten vid flera tillfällen påpekat att det inte finns två raser inom schäferaveln.

För läsarens information vill jag bara förklara att modprovet mäter kamplust och mod och enligt rasstandarden skall alla schäferhundar besitta dessa egenskaper. Det är inget skyddsarbete hundarna utför.

Varför skall man plötsligt nu gå försiktigare fram på utställningssidan ?

Det är naturligtvis för att man inte vill visa hur pinsamt dåliga de är.

Man lyckades skrämma några utställningsschäfrar förra året på SM och det var naturligvis inte bra.

Men varför inte ta bort hela modprovet då och gå ut och klappa dom istället och se ifall dom klarar av det.

Jag vill gärna citera skribenten till artikeln:

”Man skall ha klart för sig att många hundar inte är förberedda för detta, och skall heller inte vara det. Det är inga tjänstehundar vi och vår förening ska utbilda, det är sporthundar och vanliga familjehundar.”

Låt mig då påminna läsarna om RAS.

Följande finns att läsa:

”…Däremot kommer signaler från polisiärt håll att man kan se en tendens hos schäfern att den riktiga arbetsviljan och uthålligheten börjar minska.”

Följande målsättning står i samma dokument:

”Att i aveln prioritera hundar med dokumenterat goda förutsättningar för arbete och tjänst. Att samverka med tjänstehundsväsendet (försvaret och polisen) för att öka framtagandet av dugliga tjänstehundar.”

Vi har inom schäferaveln två ändpunkter som befinner sig så långt ifrån varandra att beröringspunkter snart saknas. Den ena ändpunktens representanter åker snålskjuts på den andra ändpunktens resultat. Den ena ändpunkten består av individer som representerar allt som den ursprungliga rasstandarden avsåg. Dessutom uppfyller dessa individer de målsättningar som fastslagits i RAS. Den andra ändpunkten består av ett skrämmande stort antal individer som snart har sällat sig till sällskapshundarna.

Under alla de år som jag arbetat aktivt inom schäferhundklubben har jag verkat för att vår ras skall fortsätta vara den främsta av bruksraserna. Jag har aldrig lyssnat på pratet om rasuppdelning och utan haft som målsättning att verka för hela schäferrasen. Men som situationen ser ut i skrivande stund förstår jag att jag och de uppfödarkollegor som vill bevara schäferns arbetsegenskaper, vi som har som målsättning att verka för god mentalitet.
     

 Vi som prioriterar bruks- och mentala egenskaper. Vi som i vårt avelsarbete praktiskt använder oss av de tester som vilar på individens hela genetiska familj, vi har ingen framtid i AFS. Schäferklubben vill inte ha oss som medlemmar. Det kanske tråkigt nog framöver blir så att vi får hitta andra vägar att gå. Då har vi uppfödare som fortfarande tror på schäfern som brukshund möjlighet att slåss för schäferhunden och inte bli inblandade eller förväxlade med utställningsuppfödarna.

Det kanske t.o.m är så att vi måste dela på oss.

Det har dessutom kommit till min kännedom att Försvarsmaktens avelsresultat och statistik lämnas in till Schäferhundklubben. Varför publiceras och redovisas inte detta?

Detta är ju av yttersta vikt med tanke på att så många importerade hundar kommer till Sverige och att även dessa avlas med är mycket intressant blodsmässigt . Vilka är bra och vilka är mindre bra?

Återigen var finns engagemanget var finns viljan till samverkan och planering för framtiden som är förankrat i verkligheten?

SLUTORD

Mina vänner nu är det dags att inse allvaret. Herr ordförande och AFS styrelse tar inte sitt ansvar. Då måste vi andra som värnar vår ras träda fram och göra det.

Kom ihåg följande:

Polismannen som står mitt i kravaller med gatustenar flygandes i luften har ingen nytta av att hunden i kopplet har tilldelats CK. Han behöver en hund som kan och vågar stå emot när det blir tuffa tag.

Tulltjänstemannen som tillsammans med sin hund skall skydda samhället från insmugglade droger behöver inget HP på sin hund, han behöver en hund som oförtröttligt letar, krafsar och söker tills han finner narkotikan.

Hundföraren som tlllsammans med sin bombhund skall skydda samhället från attentat behöver inget utställningscert och blågul kokard, han behöver en hund som vågar klättra uppför spiraltrappan och springa in det mörka rummet med trånga utrymmen.

Du och jag som vill ha en god kamrat som följer oss i vardagen behöver ingen prishylla med rosetter, pokaler och röda band. Vi behöver en hund som klarar av att åka buss utan att huka för främlingar, inte bryter ihop av ljudet från nyårsraketerna eller flyr längre än kopplets längd för att det small till bakom hörnet.

En hund som gärna vill leka med oss och med främlingar. Som gillar att leka dragkamp och tycker att livets höjdpunkt är att följa med oss ut i spåret.

En sådan hund avlade Ryttmästare von Stephanitz fram i Tyskland för lite mer en hundra år sedan. Den har sedan 1900-talets början gjort samhällsnyttiga insatser. Den har varit den populäraste rasen i Sverige under ett stort antal år.Allt detta är på väg att ändras på grund av människors fåfänga, okunnighet och kortsiktiga tänkande.

Om Du som läser detta tycker att det jag skrivit är viktigt. Gör då något för din ras schäfern NU.

/ Reino Oskarsson