Sitter och och studerar Svenska Schäferhundklubbens ANSVAR och MÅL och blir väldigt upprörd över det jag ser och läser där.
Det är ynkligt att konstatera att Centralstyrelsens uppfattning kontra verkligheten skiljer sig åt. Den målsättningen man skriver är inte styrelsens och absolut inte vår ordförandes uppfattning.
När man försöker framhålla vikten av HD-ED, mentaliteten och bruksegenskaper så får man inget medhåll utan tvärtom så motarbetar man viljan att visa hur det ser ut i verkligheten. Vi kan roa oss med att kontrollera våra uppfödare och se på den statistiken så kan vi nog ta bort åttio procent av dagens uppfödare som inte uppfyller målen.
Det är intressant att läsa angående inställningen om MT där styrelsen anser att svenska mentaltesten inte är avelsbaserad och får inte kallas korning, utan det är bara den tyska korningen som är avelsbaserad enligt vår ordförande.
Man skriver också att brukslinjerna har problem med nerver, det är möjligt. På exteriörsidan ser man tydligen inte detta, och det förstår jag eftersom de inte testas och då kan man inte se detta. Prata om att sticka huvudet i sanden!
Nej, ni kan inte vara speciellt stolta över vad ni i centralstyrelsen har åstadkommit under de senaste tre åren. Man bildade en uppfödarsektion, som var en väldigt bra idé, men då gjorde man en klubb i klubben där uppfödarna skulle betala en extra avgift. Av den anledningen utestängde man en massa uppfödare istället för att ha bjudit in samtliga uppfödare att delta. Motiveringen från styrelsen var klockren, klubben var inte till för uppfödare utan den var till för enskilda medlemmar.
Man utbildade inför Wesentest, tysk modell, där två utställningsdomare har blivit godkända i Tyskland. Mig veterligen har dessa domare ingen mentalutbildning eller mentalkunskap varför detta inte inger någon respekt för det testet. Dessutom kommer SBK inte att godkänna Wesentest.
Man pratar om att vi är en ras, men avelskommittén delar på vår ras!
//Reino
Tack Reno för att du allt du kan för att behålla schäfer som brukshund med en bra mentalitet och en frisk ras.Detta verkar inte ligga i vår rasklubbs intrese. Nu är dax för oss alla som vill ha schäfer kvar som en mentalt o frisk ras att göra oss hörda till vår så kallade rasklubb
Mvh
Lars Persson
Tack Kattis
Givetvis talar man bara om att vi har EN ras, för det är vad vi har.
Den andra delen av ”rasen” är i bästa fall ”schäferattrapper”.
Tyvärr finns det uppfödare som tror sig kunna mixa ”schäferattrapper” med schäfrar.
Slutresultatet blir alltför ofta hundar som har mera under pälsen än vad deras nerver klarar av, och då är det praktiskt att kunna skylla på schäfrarna. Dvs de där som har problem med nerverna……för det kan väl aldrig vara så att uppfödarna av ”schäferattrapper” misstar sig på sina temperamentlösa hundar och tror att de är nervstabila ?
Och så det här med Tyskland… Jag är med i AfS för att det är den svenska rasklubben för schäfer. WUSV är en global sammanslutning av schäferhundklubbar. Varför skall AfS ”närma sig” WUSV ?
De som dyrkar den tyska tolkningen av rasstandarden kan ju gå med i SV och meritera sina ”attrapper” i Tyskland.
Rasen är ju redan genetiskt delad enligt den forskning som finns, och de båda typerna är så långt ifrån varandra att ”korsningsavel” mellan dem kan resultera i precis vad som helst, både mentalt och exteriört.
I slutet av 1980- och början av 1990-talen var de flesta schäfrarna användbara brukshundar med en för ändamålet lämpad exteriör.
Redan i mitten av 2000-talet hade exteriören förändrats så att de tunga, övervinklade hanarna hade problem med A-hindret i IPO/BSP (numera IGP). Tikarna hade inte det problemet eftersom de var lättare och nu har de inga problem alls, för nu räcker det tydligen med att ”träna för startklass i lydnad” som kvalifikation för avel. ”Attrapphanarna ser man så gott som aldrig i IGP trots att de i avelsannonserna ”tränas för IGP”. Däremot har de oftast HD A med fantastiskt bra HD-index.
Vem tror på allvar att HD A är det enda som krävs för att duga som bruks- eller tjänstehund ???